hon som

Den här gången känns det ännu mer avlägset än för ett år sedan. Första tanken var: Nähä, jag orkar inte! Och allt verkar vara ungefär på samma sätt som förra gången. Jag tycker så synd om poliserna som intervjuade honom igår och inte gjorde något åt saken. De måste ju känna sig hemska. Men på något känns det betryggande att de gjorde något i förväg, fast de inte förstod allvaret i tid. Hoh, jag känner mig ganska kall inför det här. Klarade inte egentligen heller  efter Jokela av att förstå det hela och kunde inte känna någon egentlig sorg, då det kändes så långt borta jämfört med vad som hänt lite närmare. Har egentligen ingen lust att kommentera hela skiten.

Fick ett meddelande från Afrika att det kommit fram att vår världförbättrare har salmonella. Så hon ligger till sängs nu och mår illa och kommer inte åt att skriva. Men hon har fått någo piller och skall väl nog komma upp på benen igen så småningom. Skicka varma tankar ditåt i alla fall!

Igår då jag kom på yogatimme och jag kom in i salen höll en jättesöt kille på att packa ihop sin matta. Är så irriterad över att jag inte hann uppfatta hans namn då han visade upp sitt kort för läraren. Då alla mina kort plötsligt flög ur plånboken ner på golvet så hjälpte han mig att plocka upp dem. Gissa vem som kommer att gå på samma timme nästa vecka också!