...är nylänning

Veckoslutet har varit händelserikt, men trots det har jag inte så mycket hejdundrande speciellt att skriva om.

Betnér på torsdag var väl bra, en ganska bra beskrivning går att läsa på länkad blogg nummer två. Jag hade inte så höga förväntningar och det var kanske bra, men det var värt pengarna.

På fredag var det gulisintagning på Nylle, och det var härligt att känna att man befann sig i ett sammanhang. Var rätt så nervös för att jag skulle stå ensam i ett hörn där i början och inte känna någon, men hittade genast en och annan halvbekant att prata väder och vind med.

Själva middagen var också lyckad, jag hade härligt bordsällskap med många gamla skolkamrater i närheten. Programmet gick ganska smidigt och man började ju lite känna igen vissa av snapsvisorna. Vi analyserade vin med den nya Haaga Helia-experten och jag, som var Den Heliga Akademiens (jordens och världens härlighet) slav fick springa upp till huvudbordet ibland och fylla på glas och ta bort tallrikar. Vi tog av oss våra studentmössor (till alla flickors förskräckelse) och nu kommer de inte på förrän på våren. Nu är jag nylänning!

På klubben fick jag prata med diverse sötisar och dansa så mycket man orkade. Tog en slips som jag gick omkring med i ett par timmar, men lämnade tillbaka den innan det var dags att gå. Såhär efteråt funderar jag på att det kanske skulle ha lönat sig att hålla den så att han skulle ha varit tvungen att kontakta mig efteråt för att få den tillbaka.

Det var så roligt att se en ex-hissalärare på dansgolvet i full fart. Men en aning skrämmande med en medelålderssläkting som ranglade omkring, uppenbarligen asberusad. Kvällen slutade bra, men sent.

Lördagen gick åt till att laga mat, diska och slappa. Tittade på South Park The Movie med lillebrosan och gick och lade mig tidigt.

Söndagen var ungefär lika slö, men dagen piggades ordentligt upp av en lång och härlig promenad på Skatudden bland alla flygande löv och ett långt och kärleksfullt telefonsamtal med en vän.

Mamma och pappa hade haft det bra i Åbo och kom hem med BenochJerry (fast det var någon jordgubbssmak som nu inte var så hejsan). Mamma och jag tittade på Idols.

Är livrädd för att jag tappat min mp3-spelare. Hade den i min huppareficka, men jag hittar inte hupparen. Är ganska säker på att den nog är här hemma, men jag hittar den inte någonstans.

Under veckoslutet fick jag också bevisat för mig att mitt antagande, om att vänligt flirtande på café-jobbet inte kunde leda till något annat än vänligt flirtande tillbaka, var fel antaget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0