hon som

Lite fortsättning på känslor om gårdagen: Igår då jag tittade på TV blev jag tillslut riktigt arg. Hade varit rätt så likgiltig t inställd hela dagen, men då TV-programmet bara handlade om våld och hämd och ondhet och ilska bröt jag ihop. Klart att skjutarkillen hatar hela mänskligheten om han har den uppfattningen att alla är som han. Jag uppfattar det inte alls så, jag älskar mänskligheten och tror fullt och fast på att den är god. Men just igår skulle jag nog ha behövt ett avsnitt som handlar om ömhet och kärlek.

Just då jag höll på att byta kanal för att jag inte klarade av att se slagsmålet fick jag ett textmeddelande: "Du hade helt rätt! Träden på min gata e helt fantastiska! Ja har lust att hoppa lite i gula o röda lövhögar! :D Höstkramar!" Man kan nog inte bli gladare än vad jag blev. Och träden håller på att bli sagolikt vackra. Tänk så glad man blir då man tänker på att hoppa bland dem. Jag tror att hela Finland skulle må bra av att hoppa lite mer i lövhögar.

Lika glad blev jag idag på jobbet då jag den sista timmen ute fick pussar på kinden av hela fem barn. Det började med att en vågade, och så ville alla andra också våga. Salig och övertygad över att världen är god gick jag hem och lagade mat.

Idag är det precis tre månader till julafton. Och vilken tur, inga skolmassakrer idag!