hon som

Att sitta och läsa nervsystem från klockan halv sju till klockan halv tio på kvällen, efter en 9-17-dag, är inte att rekommendera. Då man sedan blir släpad i säng, snurrar bara begrepp (synaps, alfamotoneuron, subaraknoidalutrymme) och nervbanor (motorisk efferent cell från ryggmärgens främre knut, eller hur var det nu, var gangliecellen inne eller ute?)  och siglansubstanser (acetylkolin från sympatiska postganglionära nervtrådar?) runt i huvudet på en. Men det kändes som om jag måste, och hade jag inte blivit avbruten så hade jag nog fortsatt tio sidor till. Det är sådant som är svårt att förstå, hur man kan orka, trots att man mår illa. Men det går upp för en då man vet vart man vill, inte kommer in första gången man söker, och måste kämpa för att inte sedan behöva kämpa en gång till.

Annars inget nytt. Läser, räknar, memorerar så mycket jag bara orkar och kan. Stärker mig med karkki och kaffe. 

Imorgon börjar påsklovet (vilket lov?), och vi åker till lande. Härliga härliga lande. Mina sociala relationer tar kanske lite skada av att jag åker bort men jag vill åka.