...upplevde det kanske sista sommarveckoslutet för i år
Veckoslutet på lande var alldeles helt jätteunderbart. Vackert väder räddar så mycket. Redan första kvällen satt jag och läste deckare på verandan efter middagen i strandhuset och njöt av kvällssolen och ett glas vitt och njöt för fullt.
Barnvaktade bara ett par timmar varje dag, vilket gav mycket utrymme för annat. Annat kunde vara slöa på stranden, plocka blåbär, baka paj, laga gratäng eller njuta av det utomordentliga sällskapet jag hade.
Lördagens lyckosrus kom då jag satt på verandan och plockade blad från blåbären, med en öl och en påse rostade nötter framför mig, ett par småkusiner bredvid mig och väntade på en pojkvän. Han kom, vi sågs och livet segrade.
Då söndagens lyckosrus infann sig var vi på stranden. Det blev vattenkrig med småpojkarna och de sprang förtjust omkring och sprutade vatten med vattenpistol på en minst lika förtjust inte lika liten pojke. Jag drog mig tillbaka och förmanade mest om att inte springa på klipporna.
Suckade lätt då jag åkte upp för rulltrapporna i Kampen mot markytan och tittade tillbaka på familjen som gick åt andra hållet. Idyll. Föräldrar glada att återse sina barn, barnen minst lika glada och förväntansfulla över Gormit-presenterna som väntade på dem där hemma.
Det kändes som att komma till stan igen efter en lång tid på lande. Sensommar i luften. Det var kanske här nu för den här gången. Men hösten för också med sig mycket gott. Först bara överleva de sista tre jobbveckorna.
Barnvaktade bara ett par timmar varje dag, vilket gav mycket utrymme för annat. Annat kunde vara slöa på stranden, plocka blåbär, baka paj, laga gratäng eller njuta av det utomordentliga sällskapet jag hade.
Lördagens lyckosrus kom då jag satt på verandan och plockade blad från blåbären, med en öl och en påse rostade nötter framför mig, ett par småkusiner bredvid mig och väntade på en pojkvän. Han kom, vi sågs och livet segrade.
Då söndagens lyckosrus infann sig var vi på stranden. Det blev vattenkrig med småpojkarna och de sprang förtjust omkring och sprutade vatten med vattenpistol på en minst lika förtjust inte lika liten pojke. Jag drog mig tillbaka och förmanade mest om att inte springa på klipporna.
Suckade lätt då jag åkte upp för rulltrapporna i Kampen mot markytan och tittade tillbaka på familjen som gick åt andra hållet. Idyll. Föräldrar glada att återse sina barn, barnen minst lika glada och förväntansfulla över Gormit-presenterna som väntade på dem där hemma.
Det kändes som att komma till stan igen efter en lång tid på lande. Sensommar i luften. Det var kanske här nu för den här gången. Men hösten för också med sig mycket gott. Först bara överleva de sista tre jobbveckorna.
Kommentarer
Trackback
