hon som

Nyårssäätändet började för sent i år och för tillfället har jag en känsla av att ingen riktigt är på samma sida gällande vad som egentligen skall ätas, när det får kommas, vad man skall ha på sig, hur länge det skall stannas och med vilken skjuts man skall komma dit. Det hjälper inte att så många boikottar Facebook (läs: inte är vana vid hur aktiv man måste vara för att hänga med!) och missar hela diskussionen som egentligen alla borde vara med på för att man skall kunna ordna såna här enorma tillfällen.

Jag har i år försökt att inte jaga upp mig så mycket, att framföra mina åsikter och sedan avvakta och låta resten sköta bråken. För någon måste bråka, så är det. Jag ser mig själv sitta på soffan och pimpla skumpa medan andra stressar i köket och debatterar om hur grytan skall kryddas, vilka former det skall användas och på vilka bord det skall dukas. I verkligheten kommer jag nog att stå i köket minst lika mycket som alla andra duktiga. Och stressar nog egentligen också minst lika mycket som de gör nu.

Det är alltid samma sak. Och på nån nivå älskar jag det. På en annan nivå är jag himmelens glad över att jag fixar födisfetser på egen hand.

Jag köpte megaspratakstickor. Hurra!

Igår då jag kom hem från några timmar på stan med vänner (lakan-impuls-köp!) så hade mamma dukat med stearinljus och vinglas. Såna överraskningar vill jag att min framtida man också skall förstå att ordna.

Mamma slängde ut julgranen idag.