hon som

Vem kan vara på dåligt humör efter ett lyckat träningspass, med en lyckad  och lång springmattslänk, tillsammans med en väninna, sushi-lunch, take-away-kaffe och en liten bit Fazers blå efteråt. Inte jag i alla fall. För att inte förstöra dagen har jag suttit och tittat på veckans bandade In Treatment. Totalt fascinerad av konceptet. Nu borde jag ordna inför morgonsdagens resa, packa, kolla adresser och printa ut flygbiljett. Och kolla kvällens vaktadress på YTV (vad skulle man göra utan YTV?). Insåg idag att jag lite räknat med att kvällen skall bli katastrofal med skrik och gråt, men vem vet, bara för att jag inte har lust att gå så kanske det blir okej då jag en gång är där.

Är underbart trött och alldeles mosig efter träningen och yogan igår. Tankarna vilar och det är det skönaste av allt. Och så är det så underbart att märka att man saknar. Och inte bara sådär kompis-saknar.

Det är världens skönaste att den här skitveckan nu är slut. Jag är lite stolt över att jag klarade den och läste så mycket det någonsin var möjligt, vilket ju såklart inte egentligen var särskilt mycket. Dåliga dagar kommer och går, men man vänjer sig nog aldrig vid hur äckligt det är då en pågår. Hoppeligen lika lite som man vänjer sig vid bra och lyckliga dagar.