hon som

Har varit på absolut strålande humör hela dagen idag. Allt från hur jag kände att endorfinerna bara spred sig i hela kroppen då jag sprang, att jag faktiskt orkade springa mer än jag vågat hoppas på, till den perfekta stunden av dagens första take-away-kaffe och meganyttig ocg god lunch, till att bara sitta och läsa och vara så glad att inte ens något så obegripligt som β-strålning kan få en att sluta le i lässalen. På väg hem från bibban var vädret sådär fantastiskt konstigt och Domkyrkan var så vacker med den ljusblå bakgrunden och det skära ljuset som lyste upp det vita. Att en så vanlig och obetydlig dag kan vara så lyckad är underbart.

På bibban avbröts läsningen av att någon i högtalarna efterlyste en nio-årig pojke som skulle komma till barnavdelningen. SÅ länge sedan man hört någon bli "kuulluttad". Jag tycker att man nästan alltid förut i Stocka hörde något, men inte någonsin mera. Det här beror naturligtvis på att alla nuförtiden har mobiltelefoner.

Min sido-skada hindrade mig ganska ordentligt igår på yogan. Och det känns lite värre nu efteråt. Men tänker inte tala om det nu, för jag blir bara frustrerad.

Ikväll: Nylle.