hon som

Det här har nog hittills varit den mest svettiga/iskalla/slöa/onödiga/febriga födelsedagen någonsin. Jag trodde på allvar att jag skulle hinna bli frisk, i alla fall feberfri, tills idag, men nej. Har legat med glansig och tom blick framför TV:n och Friends idag också. Febern har gått upp och ner, beroende på medicinkoncentrationen i min kropp, och med medicinen även frossan och svetten.

Igår, då febern var som högst runt middagstid, började jag plötsligt gråta då pappa pratade med mig om dagens program, och det var så absurt för jag gapskrattade samtidigt som tårarna rann för allt var så konstigt och pappa retades med mig och det var så roligt. Det är sådan febern gör mig.

Har lämnat tydliga spår efter mig i TV-rummet. För tillfället finns där mitt täcke och min dyna, diverse tallrikar och glas samt lite fruktrester, juustosnacks (för min lillebror tyckte synd om mig, och jag bara äääälskar juustosnacks), en halvuppdrucken kopp kaffe, nässpray, en flaska vatten, en wessapappersrulle samt använt sådant lite utspritt på golv och bord, halstabletter och en febertermometer.

Blev så glad då Hon som hade frågat sina föreläsare ringde igår och sade att man inte ännu hittat någon point med att ha feber, så jag kan äta hur mycket piller jag vill, och vara feberfri.

Men inte skall man sörja. Min telefon har pipat till med jämna mellanrum hela dagen, och min Facebook-wall är fylld av gratulationer från snälla människor. Jag har lyckats släpa mig i duschen och klätt på mig (!!!), och för tio minuter sedan fick jag blommor hemskickade och de är världens sötaste. Vi har ställt in yogan samt resturangbesöket, men vi äter sushi här hemma istället.

Det känns sannerligen inte som min födelsedag, men alla födisar kan ju inte vara lika underbara som de varit nu de senaste två åren. Under mina svagare stunder idag så saknar jag så otroligt, och det är konstigt att inte gå till skolan och få en massa födiskramar, men jag gissar att en 20-åring måste avvänja vid sådant sig så småningom.

Hajoo med att jag inte är tonnåring mera!