hon som

Visst kan tisdagar vara irriterande. Alla dagar kan vara irriterande då man fortfarande är sådär halvkrasslig och ens tålamod inte riktigt är på topp, och man samtidigt måste göra något (läsa) som man egentligen inte har någon lust att göra.

Idag har jag hunnit bli irriterad på:

• att A-lagsmedlemmarna är sjuka och att den där förgrymmade Anne, som jag bara inte kan tåla, är i studion.  Överväger på allvar att skriva in till kanalen och klaga. Nya Carina var där idag, men hon har inte ännu kommit in i A-lagsstämningen. Alls. Hon är bara dålig. Ännu.
• att min lillebror sitter men ryggen krökt som en hel halvcirkel då han dricker sin kakao vid morgonmålet.
• sättet min mamma nyser på.
• ljudet som kommer då mamma skrapar juggisskålen då hon är klar med den. Hon skrapar HÅRT, och det låter klirrklirrKLIRR och det är så ONÖDIGT för det finns liksom inte NÅGOT kvar mer, men hon skall klirra ändå.
• att mamma nog poängterar hur slö jag är på jullovet, men då vardagen sätter igång så är hon själv inte klar med morgonbestyren förrän klockan tio.
• lastbilen här utanför som gått på tomgång nu i över en halv timme. Kan inte bara stänga av motorn?

Och då är klockan bara tio.

Har tappat min röst helt och hållet. Inte tappat den sådär jag-har-varit-sjuk-och-nu-är-min-röst-hes-och-sexig, utan det är snarare jag-får-inte-fram-ett-enda-ljud. Så igår då jag fick ett telefonsamtal hade jag svårt att få fram något förståeligt över huvudtaget, och det tog en stund att få fram att det nog inte är så stor idé att ringa mig just nu.

Nu tror jag att jag har räknat färdigt för en stund. Skall ta itu med cellen och vävnader nu.