...tillslut blev sjuk
I told you so! I morse mätte jag febern och boom, 38 jämnt. Blev lite förvånad, har inte haft feber på så länge. Ringde småkusinens mamma och ställde in promenaden och gick sedan och lade mig igen. I sängen var det svårt att inte lägga märke till svettandet och frysandet. Uh, så störande, fyra sekunder hopkrupen under täcket sedan fyra till ovampå då det blivit för hett. På och av, hela tiden. Ironiskt nog kom det Katie Perrys Hot'n cold på radion.
Vaknade flera timmar senare till ett väldigt mystiskt ljud, ett surrande, buzzande ljud med regelbundna utrop som lät som japanska och engelska. Övervägde en stund ifall det var möjligt att min radio ställt in sig på någon UFO-kanal och jag hörde ett meddelande från rymden eller annan mystisk plats, typ Lost, men det kom fram att det kom från vår dörrklocka som på något sätt hängt upp sig på någon konstig inställning.
Då jag vaknade upptäckte jag att mamma satt fram en tallrik med frukt och en mugg vatten samt febertermometern på sängen bredvid mig. Det är en av de braiga sakerna med mamma. Hon tar hand om en då hon tycker att det behövs.
Sedan har jag legat framför TV:n och tittat på Friends sedan jag steg upp. Med täcke och dyna i soffan.
Det låter småmysigt, och det är det också i viss mån, men samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig lite skyldig då jag inte läser. Jag menar, vem läser i feber, men å andra sidan så var det ju meningen att jag skulle komma igång nu. Och så är jag ganska ledsen över att träningen imorgon på morgonen nog inte blir av, fast jag egentligen har lust att gå. Det var en del av födisplanerna, och nu vet jag inte vad jag skall göra för att få morgonen att gå, så att jag kan känna mig nöjd med den. Riktigt arg blir jag om jag inte mår bättre imorgon så att jag inte kan gå på yogan på kvällen eller njuta av maten.
Lite eländig känner jag mig, det kommer väl med sjukdomen. Men om det inte är borta imorgon kommer jag att vara dubbelt så eländig.
Vaknade flera timmar senare till ett väldigt mystiskt ljud, ett surrande, buzzande ljud med regelbundna utrop som lät som japanska och engelska. Övervägde en stund ifall det var möjligt att min radio ställt in sig på någon UFO-kanal och jag hörde ett meddelande från rymden eller annan mystisk plats, typ Lost, men det kom fram att det kom från vår dörrklocka som på något sätt hängt upp sig på någon konstig inställning.
Då jag vaknade upptäckte jag att mamma satt fram en tallrik med frukt och en mugg vatten samt febertermometern på sängen bredvid mig. Det är en av de braiga sakerna med mamma. Hon tar hand om en då hon tycker att det behövs.
Sedan har jag legat framför TV:n och tittat på Friends sedan jag steg upp. Med täcke och dyna i soffan.
Det låter småmysigt, och det är det också i viss mån, men samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig lite skyldig då jag inte läser. Jag menar, vem läser i feber, men å andra sidan så var det ju meningen att jag skulle komma igång nu. Och så är jag ganska ledsen över att träningen imorgon på morgonen nog inte blir av, fast jag egentligen har lust att gå. Det var en del av födisplanerna, och nu vet jag inte vad jag skall göra för att få morgonen att gå, så att jag kan känna mig nöjd med den. Riktigt arg blir jag om jag inte mår bättre imorgon så att jag inte kan gå på yogan på kvällen eller njuta av maten.
Lite eländig känner jag mig, det kommer väl med sjukdomen. Men om det inte är borta imorgon kommer jag att vara dubbelt så eländig.
Kommentarer
Trackback
