hon som

Nu börjar det räcka med att vara ensam tycker jag. Så kändes det särskilt igår då (så gott som) alla man älskar befinner sig i Åbo-trakten, antligen på lande eller på härj. Själv sitter man hemma och funderar på alldeles fel saker och blir en ledsen bitter bitch-martyr. Systern dök aldrig upp igår, och telefonsamtal uteblev. Märkte till min förtvivlan att jag inte lyckats förändras så som jag hade lovat mig själv.

Idag blir det att ränna omkring på stan och stressgräva i UFF-lådor på jakt efter temaklädsel och länsa alla lådor på foton för att hitta en lämpligt, som inte är inlimmat i album. Dagen kronas av kvällstur.

Man känner sig lite duktig då man går och lägger sig halv tio på kvällen och stiger upp halv åtta, fast man kunde unna sig en sovmorgon.

Imoron kommer lönen. Inte så mycket, men något. Dessutom blir det fest. Sen på lördag blir det HP-film med Hon som jag sett aldeles för lite av i sommar och så får man se vad man hittar på efter det.

Vad gör man då tanterna på jobbet göder en med bulle? Idag hade jag inte ens någon lust med munk, ännu mindre med munk med chokokräm brett på. Men inte kan man säga nej tack då det är köpt, framdukat och lagat just för dej. Sen känner man sej fet i magen, och det var inte ens värt det.

Tofun idag blev riktigt god. Fast godare hade det blivit med wok-panna.

Godissugen. Fast int på munk.

Känns lite skönt att ha en måndag-till-fredag-jobbvecka. Riktigt nio till fem är det ju inte, men nära nog. Fick slutet av jobblistorna idag, söndagsturerna blir lite för få. Dubbellönen skulle ha kommit väl till pass, särskilt då jag igen var tvungen att lyfta från mitt sparkonto för att ha råd med att betala Unis årsavgift. Matpengarna är slut, så det blir hädanefter knäckebröd till morgon-, mellan- och kvällsmål.

Ett veckoslut kan se ut såhär:
Ändra på fredagsplanerna på grund av trötthet och allmän fittighet. Somna istället före elva i en famn i TV-rummet.
Börja lördagen med champagne (fast egentligen först lite kaffe oh rågbröd, helt tokig är man ju inte), jordgubbar och croissanter. Fortsätt sedan så småningom dagen med matlagning, högläsning om Husbocken som blir bull-tirriterad samt film som avslutning.
Söndag kan tillbringas med pappersarbete, samt med en god bok medan det mekas med bilens avgasrör i ett antal timmar. Eventuell hjälpa till med småsaker. Kvällen går snabbtmetande med diverse bekanta och avslutas framför Babel.
Till exempel.

Har en olustig känsla av att jag glömde att ta bort min namnlapp från min arbetsskjorta innan jag slängde den i bykpåsen. Hoppas den med god tur imorgon antingen hittas i mitt skåp eller i samma bykpåse.

En hel fucking månad kvar av jobb. Tiden går hur långsamt som helst.

Barrunda måst ju vara det bästa påhittet någonsin. Starta vid Sörnäs metrostation och gå in i varje bar på Helsingegatan som kommer emot 8som inte har narikka eller är k-20). En öl eller shot på alla ställen, sedan genast vidare. Tror att vi hann med sex eller sju stycken, beroende på om man räknar Kalle-från-salkkarit-baren där vi bara sprang på wessan.

Lite fundersam över hur fiffigt det var att stå och spotta från Hagnäsbron, stå och prata svenska med diverse män i barer, kissa bakom bilar, men jag hade så jättejättejätteroligt hela kvällen, från första baren med gubben i tysk armédräkt och där medelåldern var 50+, till att komma hem med två flickor och sitta och prata och dricka vatten lågt in på natten. Inte lika hejsan att ha jobb nästa dag, men innan det hann vi ligga och dra oss i sängen en stund och lyssna på Maximalt. 

Tack till flickorna, tack till bartenderna, killarna som kom och hittade på dåliga ursäkter för att komma och prata med oss, essän som lyste upp kvällen (läs den eventuellt senare på bifogad blogg) och Hon som hade vattenflaska.

Att flytta eller inte..?

+ Ta tag i sitt eget liv, bli självständigare och gå vidare
+ Något nytt händer
+ Användning för mina fina Marimekkolakan

- Pengar, vilka?
- Inte "min" lägenhet
- Våren skrämmer
- Man bor inte hemma mera

Det lutar åt olika håll, helt beroende på vem jag har talat med. Senast med pappa, som tog fram en massa nya bra synpunkter. Kanske är det inte så mycket "nu eller aldrig". En skön tanke!

Skall gå efter magkänslan.

Nu kom min syster hem, så det är slut med ordningen. Och ja som lyckades få ordning på kök, tvätt, vilka handdukar som är rena och vilka som ä smutsiga, hur mycket mat det finns i kylskåpet och matpengar. Fast kanske skönare med sällskap? Har blivit lite kompisisolerad pga jobbet och turer som kolliderat tokigt. Minda dagar är helt råddiga, skiftesjobb är helt tokigt. De nästa tre veckosluten är däremot lediga och torde sätta ordning på veckorna.

På dagens meny står det abborrfiléer, gröna bönor och en minifetasallad. Nyttigt så det förslår. Och gott. Körsbär finns det dessutom. På tal som nyttigt så lyckades jag släpa ut mej igår efter jobbet. Bra med lite D-vitamin.

Det här är sommaren av Stieg Larsson, Beck oh Wallander! Spännande.

Favoritgumman blev mycket sämre idag. Imorgon är hon nog inte kvar mera.

Jag har varit så duktig så duktig. Tvättat kläder och handdukar (skilt, eftersom de skall tvättas i 60), diskat undan lite, sytt upp mina nya pyamasbyxor (SÅ fina) och städat mitt rum. Kvar på att-göra-listan finns bara "ta itu med uni-pappren" och "för kläder till UFF-lådan". Men det får vänta till någon annan dag. Nu skall jag äta, sedan släpa mig ut (för tro mig, det är faktiskt inte alltid det lättaste då man inte har en bakgård) innan jobbet börjar.

På tisdag skall jag gå och titta på min systers pojkväns mosters lägenhet. En pyttepytte liten en. Egentligen har jag inte råd att flytta. Hösten klarar man med stöd, men våren blir ett problem. Lån är inte att tänka på ännu, eftersom jag inte har den studieplats jag vill ha. Skall försöka sätta mig in i FPA:s "allmänt bostadsstöd", men hemsidorna är inte alltid de lättaste att förstå. Att flytta hemifrån skulle ge lite spnning i vardagen, det skulle kännas som om något skulle hända, att jag fick gå lite vidare och inte bara stampar på ställe.

Veckans enda lediga dag tillbringades på gym och ensam hemma. Kvällen innan var mycket tjoigare, då jag åkte till vår vän veganen och vi lagade mat, drack vin och tittade på två Beck-filmer men chipsskålen mellan oss. Tack och lov för att jag fick sällskap. Det tog hemskt mycket emot att sedan åka hem nästa morgon för att gå på gym och tillbringa dagen ensam, då hon lockade med solstol och de överblivna chipsen. Jag svor som en kräfta då jag kom hem efteråt, trött och svettig, och välkomnades av brandvarnaren som pep efter nytt batteri (den andra på två veckor). Apparaten sitter högt uppe i taket, ca en halv meter för högt för att jag skall nå den ifall jag stod på vår stege och balanserade. Mamma förbjöd mig att trapetsera då jag är ensam. Jag övervägde att gå och köpa ett gevär för att skjuta ner eländet. Som tur så slutade den pipa, lämpligt nog just innan jag somnade.

Måste köpas då jag orkar släpa mig till butiken:
Olivolja
Hushållspapper
Juice

Ett halvt är mindre än tre... Puss.

Hups, det blir nog lite bråttom om jag skall hinne ut... Äh, dåligt.

Perkele tänkte jag, då jag insåg att tvättmaskinen snart måste igång igen. Nähä tänkte jag sedan, och köpte tre par nya strumpor.

Det är alltid härligt då man möter främmande människor som är snälla mot en av ingen speciell orsak alls. Idag träffade jag en sådan kvinna på sjukhuset. Jag blev överraskad och emergencybindan var naturligtvis inte på sin plats. Caféet hade inga, men som tur så hörde kvinnan framför mig i kön frågan och svaret och erbjöd mig sin. Annars hade jag varit tvungen att stjäla en av patienternas blöja, vilket nog inte hade varit så snyggt.

Hon som varit på semester tills nu men som börjat jobba igen är bra på det här med horoskop. Hon berättade för mig i en hel timme om hur mitt och Han som är kräftas förhållande är, och hurdana vi är som personer. Egentligen tror jag inte på sånt, men det var så roligt att ändå ta det lite på allvar och fundera på. Enligt böckerna passar stenbockar och kräftor inte ihop, men hon började förklara att alla personer ändrar horoskop i något skede av livet (därav kan folk plötsligt bara ändras och förhållanden kan gå i kras) och börjar likna även ett annat, inte bara det man föds med. Lite irriterande att jag inte lade allt hon sade på minnet, men mycket av det hon sa stämde, trots att hon varken känner mig eller honom. Vad det nu sen beror på.

Superdålig timeing med halvtårsdag. Jag är i a för sig ledig den dagen, men jobbar dagarna därpå. Så kom det fram att Han antagligen inte kan komma hem den dagen, eftersom han måste övervaka något. Extra bittert då det lite känns som "men han sku ju komma hem minst alla veckoslut nu...", men det är klart, jag jobbar ju de två andra veckoslutsdagarna.

Dagens projekt: tvätta BH:ar för hand. SÅ jobbigt. Mitt rum fortfarande världens råddigaste.

Mamma kom från lande och tog hand om mej i ett par dagar. Broccolisoppan glömdes snabbt bort då mamma steg in genom dörren med två burkar Ben&Jerry's. Sen satt vi och tittade på TV med var sin burk och matsked.

Hon hjälpte till att få cykeln till verkstaden, bjöd på lunch och kaffe och pratstund. Lagade mat åt mig och tvättade mina kläder. Innan hon åkte gav hon goda råd och förmaningar: "Vårda din inre bitch, och var arg!". Bästa tipset hittills.

Världens skönaste med ledigt veckoslut. Har chillat med Han som flyttar, tittat på då han packar, tittat på Wallander, lagat mat medan han hjälpte systern sin och ätit morgonmål på bakgården. Fredag i Vanda var skönt. Skönt att inte tala om just det och skönt att träffa de som förstod att inte fråga.

Just nu sjunger han högt i köket till Westlifes You raise me up som kommer på radion. <3

Kolla resultaten, som ett plåster, snabbt och smärtfritt.

Så börjar såret blöda och det blöder och blöder och blir infekterat och vill inte läka och det finns inget smärtfritt över det hela. Alls.

Insåg efteråt att det i alla fall var tur att de kom på morgonen (natten?), så att jag sedan kunde ligga i systers säng (tur att ens hon var hemma i stan) hela morgonen och hulka, storgråta, stirra och slumra. Helt utmattad, tom, frånvarande och avdomnad på jobbet, men kunde skärpa mig såpass att jag kunde göra mitt jobb.

Det som nu kanske mest beskriver sinnesstämingen idag och igår är "jag orkar inte". Jag orkar inte med folk som förhoppningsfullt frågar "Nå?", jag orkar inte fundera över hur jag skall behålla förståndet, jag orkar inte med ett år till, jag orkar inte vara stressad längre, inte vänta, inte kämpa, inte slösa bort ett år till att bara preppa och inte komma vidare, framåt i livet. Och ändå så måste jag. Jag vill bara skrika ut hur mycket jag hatar mitt liv, samtidigt som det är orättvist mot alla de/det som gör mitt liv så fint.

Livet är inte alls härligt (trots att visan snurrat i mitt huvud i flera dagar nu).

Skall laga broccolisoppa för att ha något att göra. Så kommer mamma hem ikväll, och Han från Jeppis imorgonm och Hon från lande på fredag (?).

Min cykel har gått sönder. Bra timeing.

Lande rehab à la paronpaj smakade kall öl, rabarberpaj, halloumiostsmörgås på verandan, deckare i soffan, sovmorgon och ledighet. i två hela dagar. Skärgårdsteatern får sex ljus och en lilla sjöjungfru-tarra. Gillade starkt. Detta medan en älskling är på GFF-regatta. Smickrande. Nåja.

Men söndag kommer vardag och verklighet. Favoritgumman hade blivit hemskt dålig under morgonen innan jag kom på jobb, låg i dropp och sov så gott som hela dagen. Idag lite bättre, vaken och åt. Hoppas hon ännu blir bättre. Man skall nog inte bli fäst vid sängliggande... Fast det visste jag ju nog.

Helt tolalt in denial gällande imorgon. Mest rädd för reaktionen.