hon som

Om fem dagar kan jag börja drömma om annat än inträdesprovet på natten. Då kan jag också ha sovmorgnar, titta obehindrat mycket på TV, skita i bibbans öppehållningtider, gå ut, träna, njuta av vin i vänners sällskap, sluta vara trött och stressad, ge efter åt sjukdomar och riktigt känna efter hur jag mår (nu är det ingen idé, man deppar bara ner sig) och framför allt njuta av att inte ha några måsten.

Nu gäller det bara att fokusera på att inte få mammas och systers flunssa och att inte bryta samman. Fokuserar gör jag, det känner jag igen genom att jag går omkring och liksom inte känner så mycket. Jag bara tar mig igenom dagen och läser så mycket jag kan. Och jag ser egentligen inte längre än till torsdag. Har ingen aning om vad som händer efteråt.

Jag hatar att säga nej till chillkvällar och fester. Alla säger: men snart är det över och då kan du vara med igen. Men grejen med fester är att de aldrig är varandra lika, och har man missat en så kommer man aldrig att kunna kompencera för just den festen. Man kan inte tänka så, jag vet, men...

Det här veckoslutet firas min lilla (stora) syster som fyller myndig. Jag flyr och läser i tom lägenhet och hjälper inte alls till här hemma, där stackars sjuka mamma kämpar i feber (?) och snor och ingen röst, så hon kan inte ens skrika åt pappa att sluta jobba vid datorn och börja hjälpa till i köket. Vågar inte äta nåt som mamma rört med sina händer, men vågar inte heller stressa upp henne och fråga om hon är extra försiktig gällande handhygien. Som tur äter vi ute idag, och jag äter egen mat i ensam lägenhet imorogn på dagen. Hemma på fest imorgon äter jag säkert bara kaka. Och blomkålssoppa som fysts och kokats.

Aina

22 maj: tyckte att magnusgalan var bra
Sidu sådant var jag inte med om i år. Läste istället. Samma med stafettkarnevalen. Blä

23 maj: njuter av fredagsöl
Det unnade jag mig i alla fall igår.