...är älskad och redo för veckoslut

Det är absolut ingen point med Eurovisionen, ifall man inte har någon som sitter bredvid en i soffan som hör allt man har att kommentera. Dumma, dumma jag lyckades timea månadens enda veckoslutsbarnvaktskeikka just till imorgon, då det smäller i Moskva. Nu får jag sitta ensam och bitter, med en eventuellt skrikande unge bredvid mig i soffan och lyssna på de dåliga och mindre dåliga låtarna (inte Norge, Norges är bara SÖT. Jag blir helt löjligt glad av den låten). Misslyckat. I kubik. Gånger Avogadros tal.

Har blivit uppvaktad på bibban de här två senaste dagarna. Började med "Can I borrow a pen", fortsatte med frågor om vad jag läser och hela han historie med en icke-tolerant pappa och sitt lands president som berömde honom och slutade idag med att han frågade ifall jag vill träffa honom efter mina prov. En annan man, som såg ut att vara den förres pappa, kom också fram till mig där jag satte och kämpade med fysikuppgifter och sade bara "Hello, how are you. You look wonderful today, I love you." Jag måste ha sett alldeles skräckslagen ut, för han bara skrattade och gick sedan iväg. Vår vän som är van att tacka nej till fierier föreslog en "jag är en nunna"-T-skjorta, vilket kanske inte vore en så dålig idé i själva verket.

Sedan borde förljande 89 % av inlägget handla om läsandet. Men det har inte varit så ensamt alls den här veckan, jag har läst med både den ena och den andra, på bibban och hos väninna. Och alldeles okej har det gått. Kämpigt, men okej. Världens skönaste med veckoslut, eftersom det betyder färre timmars läsning per dag. Och en veckoslutsgäst. Och sovmorgnar. Och vin till maten. I den ordningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0