...saknar dåtid

Då tiden gick långsamt på mattatimmarna på gymnasiet kunde man sitta med bordskamraten och gissa när det gått till exempel femtin minuter, för att göra tillvarnon lite mer intressant. Det saknar jag nu då föreläsningarna utan paus sniiiiglar sig fram.

Jag saknar att dricka kaffe på morgonen. Jag saknar lyckan som fyllde en då man hörde kaffekokaren, valde mugg åt sig, doftade och sedan drack. Jag dricker kaffe jättesällan numera. På veckoslutsmorgnar brukar jag dricka och ibland vid lunchen, men sällan kokar jag en kopp då jag kommit hem på eftermiddagen. Jag saknar inte huduvvärken, men jag saknar suget.

Det är inte ofta jag gråter till en bok, men igår gjorde jag det. Se till mig som liten är, Korkea-aho.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0