...säger sidu morjens och hejdå åt fysiken

Jag har ingen lust att gå tillbaka upp till caféet och sitta ytterligare två timmar framför fysiken utan att få något gjort, då man inte förstår hur man ens skall börja. Ibland skulle det vara så skönt att ha uppsatser att skriva istället, för det går alltid att skrapa ihop en text. Andra dagar tackar jag gudarna för att jag inte behöver skriva referat och sammandrag och projekt och allt det där. Inte idag.

Och det är så synd att det just idag skall vara svårt, då det är så fint väder ute, jag tog en sovmorgon och skippade en föreläsning och därav har sovit gott och nästan länge och det redan imorgon är fredag. Om jag bara kunde strunta i uppgifterna (men sidu nej, man får ju poäng för allt man gjort/inte gjort och det påverkar i sin tur tentresultatet, och jag behöver allt plus jag kan få för att komma igenom kursen). Just nu pågår det en inre kamp i mitt huvud; "Det är jätteonödigt att jag sitter och stirrar på en formel som ska bevisas, då det är helt klart att jag ändå inte kan utföra beviset, jag borde bara lämna in de tre uppgifter jag gjort och vara nöjd med det. Men tänk om jag på något mirakulöst sätt ändå kommer lite vidare och lyckas samla ihop ett poäng till." Jag har svårt att bara ge upp, fast jag tror att det skulle vara det hälsosammaste alternativet. Speciellt då jag ännu har ogjorda kemiuppgifter och en tent på kommande.

Gårdagens Svenskatalande klubb var en positiv erfarenhet. Etkon med Uniflickorna (inklusive födisflickan), och sedan Frida Andersson och Mitt piano. Egentligen tyckte jag mer om Frida, fast hon bara lämppäde. Men jag tyckte om lugnet och rytmerna och hennes röst. Mitt piano spelade jättekort, bara en halv timme. Jag hade väntat mig lite längre, med intervjupaus där emellan och allt det där man har uppfattat på radio tidigare. Dessutom skulle jag ha velat vara med i "Får jag läsa sina messun"-tävlingen då man skulle ha fått en kass (och mugg och t-skjorta), men Magnus fattade inte att komma fram till just mig. Kanske nästa gång, då det kommer något bra band.

Skönt med både ridprojektet och biljettprojektet avslutade.

Tror jag går på totalt onödig timme med mina mattavänner för att undvika alla uppgifter jag kunde göra. För att få lite sympati.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0