...hade sitt första studieveckoslut
Ett av de många kommande överfulla veckosluten bakom. Fast mitt var inte ens så överfullt. En sits på fredagen och det var ungefär det. På lördag var vi duktiga och steg upp redan innan 12 och så var vi ute på stan och shoppade och tittade på någo tyska milibåtar och så lagade vi lunch (?) och tittade på film och åt med familjen och sedan till Tölö där De som skulle till Casa satt och myste. Vi som inte skulle till Casa gick på minibarrunda i kvarteren bredvid. Hem med sista spåran.
Igår var faktiskt inte överfull av program, men ack så skön. Tror inte att vi fick något vettigt gjort alls. Tog oss igenom några tråkiga bilprogram och fyra Friends-avsnitt. Tog bort pyamas först då jag gick till Makuuni klockan 17 för att köpa lite karkki.
Teinibarnvaktningen går väl okej. Känner mig så fånig då jag ringer två tre gånger per dag.
A: Hej, e du hemma?
B: Jo.
A: Okej, har du planer?
B: Nå vi ska nu äta o sen ska V hem.
A: Nå bra, de låter fint. Ja ringer igen sen senare.
Sitsen jag var på på fredag var inte riktigt vad jag är van vid. Konceptet var det samma, liksom de flesta snapsvisorna, men lokalen var en räkälä utan rinnande vatten och vi åt från papperstallrikar. Kommer kanske att lära mig att älska räkälän, liksom att följa med pünchenprogrammen, men än så länge känns det lite tokigt då man inte riktigt känner någon. Kom på mig själv i något skede under sitsen då jag satt och längtade efter mina vänner. Nog vet jag att det blir bättre, men än så länge saknar jag någon att krama i "skolan".
Den här veckan blir det barnvaktingar och möten och läkarbesök och allt om vartannat och jag är helt skräckslagen över att jag glömt att skriva in en massa program i kalendern.
Igår var faktiskt inte överfull av program, men ack så skön. Tror inte att vi fick något vettigt gjort alls. Tog oss igenom några tråkiga bilprogram och fyra Friends-avsnitt. Tog bort pyamas först då jag gick till Makuuni klockan 17 för att köpa lite karkki.
Teinibarnvaktningen går väl okej. Känner mig så fånig då jag ringer två tre gånger per dag.
A: Hej, e du hemma?
B: Jo.
A: Okej, har du planer?
B: Nå vi ska nu äta o sen ska V hem.
A: Nå bra, de låter fint. Ja ringer igen sen senare.
Sitsen jag var på på fredag var inte riktigt vad jag är van vid. Konceptet var det samma, liksom de flesta snapsvisorna, men lokalen var en räkälä utan rinnande vatten och vi åt från papperstallrikar. Kommer kanske att lära mig att älska räkälän, liksom att följa med pünchenprogrammen, men än så länge känns det lite tokigt då man inte riktigt känner någon. Kom på mig själv i något skede under sitsen då jag satt och längtade efter mina vänner. Nog vet jag att det blir bättre, men än så länge saknar jag någon att krama i "skolan".
Den här veckan blir det barnvaktingar och möten och läkarbesök och allt om vartannat och jag är helt skräckslagen över att jag glömt att skriva in en massa program i kalendern.
Kommentarer
Trackback
