...engagerar sig i åldringar
Jag vill ha kaffe... Jag vet att jag skulle må så bra av en kopp just nu. Det var svårare att bli av med känslan av att allt blir bättre av en kopp än jag trodde. Då jag går till dockteatern går jag förbi Kaffecentralen och det doftar alltid så gott, och jag vet att om jag skulle gå in där och köpa en kopp så skulle jag få en rykande underbar kopp av toppkvalitetsnjutning.
Gällande diskussionen om äldrevården och de nya rapporterna:
Eftersom jag sommarjobbade på en långvårdsavdelning vet jag hur saker och ting fungerar. Och ja, vissa saker i rapporterna stämmer.
På vår avdelning hann personalen i praktiken aldrig gå ut med en åldring. Därför var ett par 16-åringar anställda av Helsingfors stad som kunde gå ut och gå i parken de dagar det var fint väder. Efter mitten av juli var ingen sådan anställd längre och gummorna och gubbarna stannade inne, ifall ingen anhörig före ut dem eller det var sjukhusfest på bakgården. Då det blir kallare och till slut slaskigt/snöigt är det omöjligt att få ut en rullstol/säng, alltså kan det gå flera månader mellan att en patient kan vara ute.
I Husis stod det "Kökspersonalen ansvarar för medicineringen". Det är fel. Kökspersonalen, aka laitoshuoltaja, alltså det som jag var, ansvarar aldrig för patientens medicinering. Vi var med vid matningen, och gav alltdå mediciner i och med måltider, men det var alltid en skötare som tog fram medicinera ur skåpet och i princip skulle också han/hon lägga pillren på skeden/mata i dem själva. I praktiken så flöt det där lite omkring, många gånger öppnade jag påsen och gav dem själv, men det var aldrig på mitt ansvar. Övermedicinering vet jag inget om.
På vår avdelning så gavs det mat först åt dem som kunde äta själv, först sedan i tur och ordning åt dem som skulle matas, alltså togs det inte portioner i förväg, alltså kunde ingen mat kallna. Jo, ibland kunde en bricka lagas färdig, men det var oftast på grund av att gubbarna kom för att föra matvagnarna tillbaka till köket. Också då brukade vi lägga en tallrik ovanpå maten så att den skulle hållas varm.
Det att kvällsmålet serveras tidigt är ett problem. Hos oss serverades middagen klockan 17, och jag brukade vara klar med att ha samlat in alla brikckor där ca 18.15. Klockan 18.30 stod kvällsmålet färdigt. Skötarna brukade börja utdelningen runt klockan 19, ibland tidigare, ibland senare, men alltså bara i värsta fall en timme efter att patienen ätit middag. Det här var oundvikligt, eftersom de gick från rum till rum, och ofta bytte blöjor och skötte kvällstvätten samtidigt. Det sista rummet fick alltså ofta kvällsmål där vid 20-tiden, 12 timmar innan nästa måltid. Men mitt skift slutade 20.30, alltså måste alla ha fått klockan 20, så att jag sedan skulle hinna städa undan i köket.
Någon sa i radion att alla tvingas ha blöja på sig, också de som kan gå på toaletten själva. Jag vet inte riktigt vad "gå på toaletten själva" innebär. Om en patient är i så bra sick att hon/han själva kan inse när det behövs och sedan ta sig helt själv till toaletten och klara sig helt utan hjälp där, så okej, men jag har svårt att se det här på långvårdspatienterna. Alla behöver mer eller mindre hjälp, bara med att förflytta sig från t.ex. sängen till toaletten. Och då, om skötarna av någon orsak inte hinner just då, så är det helt enkelt bättre att det finns en blöja, för säkerhets skull.
Många av punkterna i dagens Husis gällde inte vår avdelning. Det var alltid en kvalificerad i nattskiftet, ingen bands i sängen utan i princip alla kunde sättas i rullstol och komma till dagsalen (enligt ork), eftermiddagskaffet serverades åt nästan alla (fast i princip så blev det ofta bara de som kunde äta själva/satt i dagsalen) och avståndet mellan sängarna var mint en meter. De flesta behöriga skötarna var underbara och brydde sig nog om patienterna och jag skulle inte ha något problem med att de skulle sköta om mej så som de gjorde.
Problemet är ju resurser. Om det fanns mer anställda, kunde patienterna duschas oftare, gå ut oftare, man kunde kontrollera att också alla som åt själv fick i sig det väsentliga på tallriken och inte blev undernärda, och det fanns mer tid för att umgås och diskutera. Långvården är en trist plats för de som förstår att ha tråkigt, men inte helvetet för dem som inte gör det.
Gällande diskussionen om äldrevården och de nya rapporterna:
Eftersom jag sommarjobbade på en långvårdsavdelning vet jag hur saker och ting fungerar. Och ja, vissa saker i rapporterna stämmer.
På vår avdelning hann personalen i praktiken aldrig gå ut med en åldring. Därför var ett par 16-åringar anställda av Helsingfors stad som kunde gå ut och gå i parken de dagar det var fint väder. Efter mitten av juli var ingen sådan anställd längre och gummorna och gubbarna stannade inne, ifall ingen anhörig före ut dem eller det var sjukhusfest på bakgården. Då det blir kallare och till slut slaskigt/snöigt är det omöjligt att få ut en rullstol/säng, alltså kan det gå flera månader mellan att en patient kan vara ute.
I Husis stod det "Kökspersonalen ansvarar för medicineringen". Det är fel. Kökspersonalen, aka laitoshuoltaja, alltså det som jag var, ansvarar aldrig för patientens medicinering. Vi var med vid matningen, och gav alltdå mediciner i och med måltider, men det var alltid en skötare som tog fram medicinera ur skåpet och i princip skulle också han/hon lägga pillren på skeden/mata i dem själva. I praktiken så flöt det där lite omkring, många gånger öppnade jag påsen och gav dem själv, men det var aldrig på mitt ansvar. Övermedicinering vet jag inget om.
På vår avdelning så gavs det mat först åt dem som kunde äta själv, först sedan i tur och ordning åt dem som skulle matas, alltså togs det inte portioner i förväg, alltså kunde ingen mat kallna. Jo, ibland kunde en bricka lagas färdig, men det var oftast på grund av att gubbarna kom för att föra matvagnarna tillbaka till köket. Också då brukade vi lägga en tallrik ovanpå maten så att den skulle hållas varm.
Det att kvällsmålet serveras tidigt är ett problem. Hos oss serverades middagen klockan 17, och jag brukade vara klar med att ha samlat in alla brikckor där ca 18.15. Klockan 18.30 stod kvällsmålet färdigt. Skötarna brukade börja utdelningen runt klockan 19, ibland tidigare, ibland senare, men alltså bara i värsta fall en timme efter att patienen ätit middag. Det här var oundvikligt, eftersom de gick från rum till rum, och ofta bytte blöjor och skötte kvällstvätten samtidigt. Det sista rummet fick alltså ofta kvällsmål där vid 20-tiden, 12 timmar innan nästa måltid. Men mitt skift slutade 20.30, alltså måste alla ha fått klockan 20, så att jag sedan skulle hinna städa undan i köket.
Någon sa i radion att alla tvingas ha blöja på sig, också de som kan gå på toaletten själva. Jag vet inte riktigt vad "gå på toaletten själva" innebär. Om en patient är i så bra sick att hon/han själva kan inse när det behövs och sedan ta sig helt själv till toaletten och klara sig helt utan hjälp där, så okej, men jag har svårt att se det här på långvårdspatienterna. Alla behöver mer eller mindre hjälp, bara med att förflytta sig från t.ex. sängen till toaletten. Och då, om skötarna av någon orsak inte hinner just då, så är det helt enkelt bättre att det finns en blöja, för säkerhets skull.
Många av punkterna i dagens Husis gällde inte vår avdelning. Det var alltid en kvalificerad i nattskiftet, ingen bands i sängen utan i princip alla kunde sättas i rullstol och komma till dagsalen (enligt ork), eftermiddagskaffet serverades åt nästan alla (fast i princip så blev det ofta bara de som kunde äta själva/satt i dagsalen) och avståndet mellan sängarna var mint en meter. De flesta behöriga skötarna var underbara och brydde sig nog om patienterna och jag skulle inte ha något problem med att de skulle sköta om mej så som de gjorde.
Problemet är ju resurser. Om det fanns mer anställda, kunde patienterna duschas oftare, gå ut oftare, man kunde kontrollera att också alla som åt själv fick i sig det väsentliga på tallriken och inte blev undernärda, och det fanns mer tid för att umgås och diskutera. Långvården är en trist plats för de som förstår att ha tråkigt, men inte helvetet för dem som inte gör det.
Kommentarer
Trackback
