hon som

Såhär en torsdag eftermiddag inser jag hur lat jag har blivit. Har just suttit någon timme med kemiräkneuppgifter (inklusive googlande efter ord -> lite facebook, försök att ställa in miniräknaren så som jag vill ha den -> läsandet av den 1x1 meter stora bruksanvisningspappret och lite hålstansande av papper -> egentligen inte så mycket räknande alls). Klockan är inte ens fyra, jag skulle bra kunna sitta någon timme till och gå igenom uppgifterna lite noggrannare, gå igenom morgondagens/gårdagens föreläsningar i boken eller läsa fyssa (behövs!), men ja ork int, o ja ork int. Nää, ja ork int. Jag kommer att panikera då tenten närmar sig!

Mina veckoslut är nu fyllda ända fram till slutet av oktober. Tuparen, kräftisar, sitsar, födisar, you name it, allt finns där. Och jag tycker ganska mycket om det. Det ger lite struktur åt veckorna. "Aj vilken vecka? Den efter Fest 1!" Och något att göra såklart.

Idag hade vi något som fritt översatt kan kallas studietutorering. För mig en totalt onödig kurs, eftersom det är för mattaelever, och jag inte o praktiken är det, men konstigt nog så kändes det viktigt för mig att vara där, med de andra svenska mattaeleverna, eftersom jag inte träffar dem sådär annars under dagarna. Jag känner kemma-fyssa-folket lite bättre, men matta-människorna är lite mina egna. På nåt sätt.

Ikväll blir det Parlamentskväll och imorgon är det fredag (hoppas Magnus har blivit frisk så vi får höra fredagsropen) och då blir det Göteborgsspex och jättelattjo.

Medlidande tankar åt dem som är ledsna, uppskattande toner åt dem som inte är det. Om någon vet hur det känns så är det jag.