hon som

Jag har egentligen inget nytt att berätta. Allt tuffar på som förr. Och ändå så kan jag konstatera att jag inte har varit på riktigt dåligt humör på evigheter. Det är nog den största skillnaden till förra året. Och vilken skillnad sedan. Nu borde slutspurten snart börja, men jag har svårt att komma igång med den, dels för att jag är i min egna tidtabell och dels för att jag inte har någon lust att ge upp mina gympatimmar eller sovtimmar eller fritidstimmar. Men veckosluten måste jag ta itu med. Snart. Men först blir det vappen!!! En awesome sådan.