...är någonstans emellan
Det känns som om den här veckan redan har hållit på i evigheter.
Samtidigt så är jag fortfarande på någon nivå i Stockholm.
Fick idag ett halvt erbjudande att åka tillbaka om några veckor. Insåg genast att jag måste ge det lite mer tid.
Är otroligt trött, och skall nu bara klara mig igenom veckan, annars är allt hur bra som helst.
Samtidigt så är jag fortfarande på någon nivå i Stockholm.
Fick idag ett halvt erbjudande att åka tillbaka om några veckor. Insåg genast att jag måste ge det lite mer tid.
Är otroligt trött, och skall nu bara klara mig igenom veckan, annars är allt hur bra som helst.
...älskar
Jag älskar att vara hemma.
Jag älskar att äta mammas mat, choko-passionskaka till efterrätt och goda ostar.
Jag älskar att sitta och prata och skratta med min familj.
Jag älskar att få samtal av mina vänner som välkomna mig hem.
Jag älskar att sitta i soffan och vänta på att BB skall börja.
Och jag älskar att jag inte har någon aning om hur allt skall bli imorgon.
Jag älskar att äta mammas mat, choko-passionskaka till efterrätt och goda ostar.
Jag älskar att sitta och prata och skratta med min familj.
Jag älskar att få samtal av mina vänner som välkomna mig hem.
Jag älskar att sitta i soffan och vänta på att BB skall börja.
Och jag älskar att jag inte har någon aning om hur allt skall bli imorgon.
...lämnar staden
Sista hela dagen här. De rekommenderade guidade turerna i stadshuset var inställda på eftermiddagen, så det blev inte av. Inte heller sightseeingbåtarna gick någo vettiga rutter eller turer, så det måste också hoppas över. Men en ny frisyr och en ny 50-årsklänning samt en kalender blev det. Och jag tycker jag kan vara nöjd.
Det känns ju liksom som om man borde sammanfatta.
Jag har lärt mig tycka väldigt bra om Stockholm. Staden är oerhört vacker. Och tillräkligt stor. Själva staden är på många sätt mer fungerande än Helsingfors. Men hur bra jag än haft det, och hur bra jag än trivats är hem alltid hem och jag har längtat så otroligt efter att få åka hem igen.
Kronan har som känt två sidor och samtidigt som det är underbart att hemresan är bakom hörnet så är det ganska sorgligt att åka härifrån. Men det underlättar att det inte finns något här som håller mig kvar, som vänner eller jobb.
Det som hänt i Stockholm stannar i Stockholm, förutom Stockholmskilona och klänningarna jag köpt. Det känns tryggare så. Här är minnena i gott förvar. Hemma väntar sedan en drös finnar som delat resan med mig, och det är skönt att ha dem där.
Det känns ju liksom som om man borde sammanfatta.
Jag har lärt mig tycka väldigt bra om Stockholm. Staden är oerhört vacker. Och tillräkligt stor. Själva staden är på många sätt mer fungerande än Helsingfors. Men hur bra jag än haft det, och hur bra jag än trivats är hem alltid hem och jag har längtat så otroligt efter att få åka hem igen.
Kronan har som känt två sidor och samtidigt som det är underbart att hemresan är bakom hörnet så är det ganska sorgligt att åka härifrån. Men det underlättar att det inte finns något här som håller mig kvar, som vänner eller jobb.
Det som hänt i Stockholm stannar i Stockholm, förutom Stockholmskilona och klänningarna jag köpt. Det känns tryggare så. Här är minnena i gott förvar. Hemma väntar sedan en drös finnar som delat resan med mig, och det är skönt att ha dem där.
...hittar i Stockholm
Jag njuter oerhört av att kunna ta pendeltåg till stan, gå med raska steg till tunnelbanan och genast välja rätt spår utan att behöva fundera eller titta på kartor. Att sedan gå upp vid rätt ställe och ta sig igenom stan på ett logiskt sätt så man inte behöver gå extra omvägar är fantastiskt. Jag älskar att hitta i Stockholm. Jag älskar att veta hur allt fungerar, från att åka tunnelbana till att stoppa in mynt i myntapparaterna i matbutikerna. Det känns som om staden lite är min nu. Jag känner mig pikulite hemma här. Blir intressant att se hur det skall kännas då jag återvänder hit efter obestämd tid.
Jag blev alldeles varm i kroppen idag då jag såg en buss som gick till Brommaplan.
Morgondagen blir grym. Grym som i grymt bra, som i rikssvenska. Andra alternativ finns inte.
Jag blev alldeles varm i kroppen idag då jag såg en buss som gick till Brommaplan.
Morgondagen blir grym. Grym som i grymt bra, som i rikssvenska. Andra alternativ finns inte.
...nått sista destinationen
Nu har jag, efter att först ha åkt till alldeles fel del av stan, äntligen nått den sista stoppen innan hemresan. Delar pursvenskt hushåll med tre killar.
Då kläderna är tvättade tar jag pendeltåget in mot stan. Det skall bli takeawaycappuccino och klädkoll.
Då kläderna är tvättade tar jag pendeltåget in mot stan. Det skall bli takeawaycappuccino och klädkoll.
...äter sig lugn
När jag är "hemma" här så äter jag konstant. Det är nyttigt för mig att jobba.
Men imorgon slutar jag. Tänker dock hålla mig ockuperad under de sista dagarna så jag inte äter upp all förväntansfullhet och lycka över att snart få åka.
Försöker desperat komma på vad jag skall skriva om slutet i Stockholm. Har inte kommit på nåt bra att skriva ännu.
Men imorgon slutar jag. Tänker dock hålla mig ockuperad under de sista dagarna så jag inte äter upp all förväntansfullhet och lycka över att snart få åka.
Försöker desperat komma på vad jag skall skriva om slutet i Stockholm. Har inte kommit på nåt bra att skriva ännu.
...missar
Katastrof. Jag missar första dagarna av BB. Måste be mamma breafa mig då jag kommer hem.
Idag kunde jag sitta och dricka morgonkaffe och lyssna på Radio Vega på balkongen, men måste gå int för det blev för hett.
3 jobbdagar kvar. Idag är troligen den värsta.
Idag kunde jag sitta och dricka morgonkaffe och lyssna på Radio Vega på balkongen, men måste gå int för det blev för hett.
3 jobbdagar kvar. Idag är troligen den värsta.
...är homesick
Jag är nog världens värsta på att laga omelett. Men det smakade okej.
Har smittats av Hon som åkte hem i morse. Så länge det inte blir värre än att jag är täppt i näsan klarar jag mig bra. Får se hur det går på jobbet imorgon med en stressig kväll och okända boenden.
Annars har jag en jätteskön dag. Skall ut på en miniutflykt till Willy's. Sen bara fika resten av dagen.
Har smittats av Hon som åkte hem i morse. Så länge det inte blir värre än att jag är täppt i näsan klarar jag mig bra. Får se hur det går på jobbet imorgon med en stressig kväll och okända boenden.
Annars har jag en jätteskön dag. Skall ut på en miniutflykt till Willy's. Sen bara fika resten av dagen.
...utnyttjade gratisgrejer
Parkteater är bra, inte bara för att det är kvatitetskultur och en upplevelse, utan främst för att det är gratis. Fattiga jag är urnöjd. Jag blev dessutom bjuden på kladdkaka under paraplyet av Hon som ännu är kvar och räddar mig från ensamheten.
Det var modern dans från Sverige och Kina.
Inte hemskt imponerad. Men nöjd att jag ännu gjort en sak till här innan jag åker.
Det var modern dans från Sverige och Kina.
Inte hemskt imponerad. Men nöjd att jag ännu gjort en sak till här innan jag åker.
...inte får sova ifred
Att bli väckt klockan tre och fyra och fem av någon som vill härja är inte riktigt okej. Att bli väckt av någon som pussar en på munnen klockan åtta är mer okej. Helst blev man ju inte väckt överhuvudtagen på sin lediga dag. Men man kan inte låsa in katter på wessan eller balkongen hur länge som helst.
Skall försöka dra mig in mot stan för att känna mig lite mindre lat.
Skall försöka dra mig in mot stan för att känna mig lite mindre lat.
...har veckoslutsledigt
Ikväll skall jag lyssna på radio Vega över nätet, dricka lite rödvin och stekna några plättar. Om kvällen tillåter, sitta lite på balkongen. För att fira veckoslut och trivas det sista hela veckoslutet.
...besökte Åland, mamma och filminspelningar
Att flytta är nog ett helvete annars också, inte bara om man helst åkte hem. Eller kanske inte flytten i sig (t.ex. om man får flytta till en egen lägenhet i Tölö), men bärandet av en stor väska, tre platspåsar, en handväska och en datorväska får vem som helst att hata. .
Men nu är det över för en vecka.
Åland var vackert. Vägen från Stockholm till Grisslehanm var också jättefin och skön. Reklamen i slutet av färden var dagens höjdpunkt. Och billigt var det.
Framme åt vi middag (biff, franskisar, rödvin och efterrätt, för att visa mamma hur nyttigt jag lever nuförtiden med min myssli och mina frukter) och tittade sedan på feta och rika mänskor på TV innan vi somnade.
Igår var vi med på filminspelningarna och följde med en scen från alla möjliga olika vinklar i flera timmar.
Sen åkte jag hem, efter bara 24 timmar med mamma och bror. Och det var inte roligt. Bra blev det egentligen först då jag kommit hem till katt och tillfällig kämpis och man inte behövde vara ensam.
Idag i grupp 1 har det varit slitsamt, men imorgon är jag hoppeligen både piggare och gladare i min trygga grupp 2.
Idag konstaterades det: "Du borde nog flytta till Tölö". Om!
10 dagar. 5 jobbdagar.
Men nu är det över för en vecka.
Åland var vackert. Vägen från Stockholm till Grisslehanm var också jättefin och skön. Reklamen i slutet av färden var dagens höjdpunkt. Och billigt var det.
Framme åt vi middag (biff, franskisar, rödvin och efterrätt, för att visa mamma hur nyttigt jag lever nuförtiden med min myssli och mina frukter) och tittade sedan på feta och rika mänskor på TV innan vi somnade.
Igår var vi med på filminspelningarna och följde med en scen från alla möjliga olika vinklar i flera timmar.
Sen åkte jag hem, efter bara 24 timmar med mamma och bror. Och det var inte roligt. Bra blev det egentligen först då jag kommit hem till katt och tillfällig kämpis och man inte behövde vara ensam.
Idag i grupp 1 har det varit slitsamt, men imorgon är jag hoppeligen både piggare och gladare i min trygga grupp 2.
Idag konstaterades det: "Du borde nog flytta till Tölö". Om!
10 dagar. 5 jobbdagar.
...flyttar inom Sverige
Alla som är kvar packar. Dörrar står på glänt. Gemensamma utrymmen städas, kylskåp töms, det vädras och sopor för sut. Det klagas på väskor som verkar ha krympt och privata muggar som försvunnit.
Snart åker jag. Jag tackar för sällskapet hittills, och hoppas på träff innan det bär av hem. Det här känns definitivt som början på slutet.
Basilikaplantan kommer nog med tillsvidare.
Snart åker jag. Jag tackar för sällskapet hittills, och hoppas på träff innan det bär av hem. Det här känns definitivt som början på slutet.
Basilikaplantan kommer nog med tillsvidare.
...packar, men måste packa upp snart igen
Det här med att packa och inte få åka hem är riktigt sorgligt. Imorgon lämnar jag alla mänskor (fast jag VET att vissa blir kvar, och att vi kanske ännu ses) och flyttar till Lidingö. Sen Huddinge. Jag har ingen ork att packa smart. Vad skall packas så att mamma kan ta med det hem, vad behöver jag ännu imorgon, vad måste jag hinna byka innan packningen.
Tycker inte alls om det. Så lite kvar och ändå en evighet.
Blir ohyggligt skönt att komma över till Finland (okej, Åland) nu på måndag.
Tycker inte alls om det. Så lite kvar och ändå en evighet.
Blir ohyggligt skönt att komma över till Finland (okej, Åland) nu på måndag.
...skall äta upp sin mat
Så småningom börjar tömma-skåpen-på mat-projektet. Vad skall man köpa mer av, vad måste man klara sig utan? Jag skall ju fortfarande bo borta, så jag måste ha endel med mig.
Mitt största problem är vad jag skall göra med min basilikakruka som jag hållit vid liv på mitt fönsterbräde i långt över en månad. Hur skall jag transportera den ifall jag tar den med mig? Jag vet inte om jag har hjärta att kasta bort den.
Mitt största problem är vad jag skall göra med min basilikakruka som jag hållit vid liv på mitt fönsterbräde i långt över en månad. Hur skall jag transportera den ifall jag tar den med mig? Jag vet inte om jag har hjärta att kasta bort den.
...påverkas av män omkring henne
Om konserten, det lilla jag får ur mig:
Det handlar alltså om en 75-årig gubbe, som bär hatt och inte är särskilt dansant, med världens vackraste mörka röst och en ödmjuket över sig, som sjunger med blicken riktad inåt.
Hans musik är otroligt mäktig. Sen blir det ju inte mindre mäktigt av att hela Globen ställer sig upp och klappar sådär 8 gånger under kvällen. I början av konserten tackade han för att vi kommit och att han inte vet när han kommer att komma tillbaka, så de skulle ge allt de har den kvällen. Gubben spelade i 3,5 timmar.
Annars var stämningen mycket vuxen på nåt vis. Inget förband. Konserten skulle börja 19.30, och de började spela kanske kl 19.40. Den lilla pausen, the short break, var inte en timme lång, utan 20 minuter, och de började spela igen, trots att 1/3 av publiken fortfarande var på villovägar.
Svårt att säga vilken låt som var bäst. Halleluja, som jag brukar tycka att är överspelad och att det finns allt för många och jobbiga tolkningar av, var dock en upplevelse. Man förstod liksom plötsligt hur den skall sjungas. Hur det skall låta. Hur det skall kännas. The gypsy's wife var också en upplevelse. Och så vidare. Bakgrundssångerskorna var de bästa jag någonsin hört.
Jag kunde inte sluta tänka på min pappa som skulle ha älskat det. Det storslagna och det simpla, rena, anspråkslösa på samma gång.
För att tala om en annan storslagen man, så åkte en tillbaka hem idag. Vi hari nte gjort ett skvatt, förutom varit ute och ätit igår kväll. Men jag har fått min närhet som jag saknat så, och nu är det inte ens tre veckor kvar, och det känns alldelels otroligt. Att hem kommer närmare och närmare.
Annars är jag så sjukt tacksam över de mänskor som finns här på folkhögskolan.
De första festdatumen är klara! Då fort jag köpt min kaleder, skall jag fylla den med sitzar. och spex Och 50-års och 21-årsfirningar. Och tuparen.
Det handlar alltså om en 75-årig gubbe, som bär hatt och inte är särskilt dansant, med världens vackraste mörka röst och en ödmjuket över sig, som sjunger med blicken riktad inåt.
Hans musik är otroligt mäktig. Sen blir det ju inte mindre mäktigt av att hela Globen ställer sig upp och klappar sådär 8 gånger under kvällen. I början av konserten tackade han för att vi kommit och att han inte vet när han kommer att komma tillbaka, så de skulle ge allt de har den kvällen. Gubben spelade i 3,5 timmar.
Annars var stämningen mycket vuxen på nåt vis. Inget förband. Konserten skulle börja 19.30, och de började spela kanske kl 19.40. Den lilla pausen, the short break, var inte en timme lång, utan 20 minuter, och de började spela igen, trots att 1/3 av publiken fortfarande var på villovägar.
Svårt att säga vilken låt som var bäst. Halleluja, som jag brukar tycka att är överspelad och att det finns allt för många och jobbiga tolkningar av, var dock en upplevelse. Man förstod liksom plötsligt hur den skall sjungas. Hur det skall låta. Hur det skall kännas. The gypsy's wife var också en upplevelse. Och så vidare. Bakgrundssångerskorna var de bästa jag någonsin hört.
Jag kunde inte sluta tänka på min pappa som skulle ha älskat det. Det storslagna och det simpla, rena, anspråkslösa på samma gång.
För att tala om en annan storslagen man, så åkte en tillbaka hem idag. Vi hari nte gjort ett skvatt, förutom varit ute och ätit igår kväll. Men jag har fått min närhet som jag saknat så, och nu är det inte ens tre veckor kvar, och det känns alldelels otroligt. Att hem kommer närmare och närmare.
Annars är jag så sjukt tacksam över de mänskor som finns här på folkhögskolan.
De första festdatumen är klara! Då fort jag köpt min kaleder, skall jag fylla den med sitzar. och spex Och 50-års och 21-årsfirningar. Och tuparen.
...är Stockholmare
Efter att ha varit en allsjungande Stockholmare, var jag en god Stockholmare (eller snarare kanske en nyfiken en) och köpte 15-årsjubileumsnumret av Situation Stockholm. Hittils mycket fascinerad.
Ibland känns det som om jag är mer svensk än finsk. Till exempel på tunnelbanan mellan två båtterminaler med alla svenska turister.
Ikväll skall jag fortsätta att förverkliga mitt svenska jag och uppleva Globen. Och Leonard Cohen. Sedan skall jag fortsätta med att fylla mina tomma närhetsbatterier med Han som är på besök.
Hört på tunnelbanan:
En flicka sitter och klagar på sitt jobb och sin chef på Donken (!) åt sin kollega: "Hon är en sån jävla McBitch".
Ibland känns det som om jag är mer svensk än finsk. Till exempel på tunnelbanan mellan två båtterminaler med alla svenska turister.
Ikväll skall jag fortsätta att förverkliga mitt svenska jag och uppleva Globen. Och Leonard Cohen. Sedan skall jag fortsätta med att fylla mina tomma närhetsbatterier med Han som är på besök.
Hört på tunnelbanan:
En flicka sitter och klagar på sitt jobb och sin chef på Donken (!) åt sin kollega: "Hon är en sån jävla McBitch".
...sjöng allsång
Igår gjorde vi som 15 000 andra svenskar och tog oss till Skansen på allsång.
Först gick vi omkring på området och kollade in djuren. Lite besviken på utbudet faktiskt. Det är så länge sedan jag varit på Skansen att jag inte kom ihåg att det egentligen är ett jättestort område med en massa gamla byggnader och sen lite björnar och sälar och hästar. Inga lejon eller tigrar eller elefanter. Och extra avgift till akvariet.
Allsången var sedan destu mer spännande. Vi satt i två timmar och väntade på att det skulle börja på våra mirakulöst upphittade sittplatser. Vi göddes med Gifflar och drack dyrt kaffe. Vi borde kanske ha investerat i ett sånghäfte istället för i chips, men regnrockarna var ett måste. Jag är alldeles barnsligt förtjust i min Skansen-regnrock.
Det är svårt att förklara stämningen. Det var lite en blandning av stafettkarneval och sitz (utan alkohol). De mest rutinerade hade med sig egen mat och termos. Man rycktes med av Baseballs Umbrella och sjöng med och sittdansade, fast jag egentligen kanske inte tycker att de är så bra. Mange Schmidt fick mig att dansa mest.
Pinsamt nog kan jag inte Stockholm i mitt hjärta, förutom den första och den sista strofen. Nu är det det ända som jag kan gnola på, så jag är tvungen att lära mig orden nu, annars blir jag galen.
Vi lär ha synats på TV. Hoppas bara att det inte var under någon av sångerna som vi inte kunde (typ alla allsånger, utom Pippis sommarvisa, som skulle skrikas, i Huutajas anda).
Kvällens mest spontana och kanske roligaste var ändå när vi gick till dansbanan efteråt, och i tur och ordning blev uppbjudna till polka, foxtrott och bugg av vår alldeles egna kavalier. Jag fick dessutom en extra dans av en svensk gubbe, innan vi alldeles svettiga och lyckliga tog oss hemåt i duggregnet.
Inatt drömde jag att jag döda en lokatt. Jag är ingen djurvän, men då hade jag riktigt dåligt samvete.
Först gick vi omkring på området och kollade in djuren. Lite besviken på utbudet faktiskt. Det är så länge sedan jag varit på Skansen att jag inte kom ihåg att det egentligen är ett jättestort område med en massa gamla byggnader och sen lite björnar och sälar och hästar. Inga lejon eller tigrar eller elefanter. Och extra avgift till akvariet.
Allsången var sedan destu mer spännande. Vi satt i två timmar och väntade på att det skulle börja på våra mirakulöst upphittade sittplatser. Vi göddes med Gifflar och drack dyrt kaffe. Vi borde kanske ha investerat i ett sånghäfte istället för i chips, men regnrockarna var ett måste. Jag är alldeles barnsligt förtjust i min Skansen-regnrock.
Det är svårt att förklara stämningen. Det var lite en blandning av stafettkarneval och sitz (utan alkohol). De mest rutinerade hade med sig egen mat och termos. Man rycktes med av Baseballs Umbrella och sjöng med och sittdansade, fast jag egentligen kanske inte tycker att de är så bra. Mange Schmidt fick mig att dansa mest.
Pinsamt nog kan jag inte Stockholm i mitt hjärta, förutom den första och den sista strofen. Nu är det det ända som jag kan gnola på, så jag är tvungen att lära mig orden nu, annars blir jag galen.
Vi lär ha synats på TV. Hoppas bara att det inte var under någon av sångerna som vi inte kunde (typ alla allsånger, utom Pippis sommarvisa, som skulle skrikas, i Huutajas anda).
Kvällens mest spontana och kanske roligaste var ändå när vi gick till dansbanan efteråt, och i tur och ordning blev uppbjudna till polka, foxtrott och bugg av vår alldeles egna kavalier. Jag fick dessutom en extra dans av en svensk gubbe, innan vi alldeles svettiga och lyckliga tog oss hemåt i duggregnet.
Inatt drömde jag att jag döda en lokatt. Jag är ingen djurvän, men då hade jag riktigt dåligt samvete.
...planerar
Jag börjar redan nu planera min sista dag i Stockholm, trots att det är nästan en månad dit. Nästsista dagen är lika med lönedag, alltså kan jag gå omkring på stan utan dåligt samvete och lyxa till det.
Detta skall göras:
Jag skall gå till frissan (har redan bokat tid)
Jag skall äte lunch på stan
Jag skall köpa en Ordning & reda-kalender för nästa läseår
Jag skall gå omkring i stan och bara njuta
Jag skall packa
Detta skall göras:
Jag skall gå till frissan (har redan bokat tid)
Jag skall äte lunch på stan
Jag skall köpa en Ordning & reda-kalender för nästa läseår
Jag skall gå omkring i stan och bara njuta
Jag skall packa
...är irriterande
Jag har kommit på mig själv ett par gånger på jobbet. Kommit på mig själv att låta riktigt äckligt positiv och pigg. Så positiv och pigg att jag själv nog skulle bli riktigt riktigt irriterad om jag hörde på det dagarna i ända.
Jag har inte ork att inte vara pigg och glad. För ofta kan de boende ha det riktigt skräp. De är ensamma och uttråkade och har väldigt ont. Och det orkar man inte ta till sig, utan det är 100 gånger lättare att bara säga "men jag hoppas att du sover tiktigt gott i natt i alla fall" eller "men nu börjar ju en ny vecka, kanske den blir bättre".
Jag har inte ork att inte vara pigg och glad. För ofta kan de boende ha det riktigt skräp. De är ensamma och uttråkade och har väldigt ont. Och det orkar man inte ta till sig, utan det är 100 gånger lättare att bara säga "men jag hoppas att du sover tiktigt gott i natt i alla fall" eller "men nu börjar ju en ny vecka, kanske den blir bättre".
