hon som

Ikväll ska familjen på maskerad. Ifall du ser en SuperpowerGirl, en hurrapojke, en transvestit en pirat och en snygging i mask ute på stan så är det vi.

Jag hade först tänkt skriva ett berättande inlägg, dag för dag, bilen hämtades klockan åtta på torsdagmorgon osv, men jag tror jag själv kommer att komma ihåg den här julen utan att skriva om den i detalj.

Hört på vägen till wessan:
Jag: Man märker att det är jättekallt ute när ens näshår fryser och man blir medveten om dem.
Systern: (tyst en stund) Jag har inga näshår.

Hört medan vi delar ut julklapparna:
Bror: Varför behöver man egentligen sport-BHar?
Syster: För annars börjar de hänga, när graviditeten påverkar dem.
Mamma: Du menar väl gravitationen.

Det var en superjul. Alla var på gott humör nästan hela tiden, vi fick det varmt och man frös bara om man hade för lite kläder på sig. Vi träffade de modiga släktingar som också vågat sig ut till lande över en siksmörgås och hade mycket tid för oss själva, vilket var helt underbart. Vi åt gott, perus rom, fisk, ren och batatmos, lussebullar, salmiak, ost och dumle.

Vi lyssnade på massor av Pleppo (Suffeli. Pippeli!) och satt och lyssnade på radio (Heiluta sun joulikinkkua!), i köket vaktade brasan och brände proppar på löpande band. Det är sällan som man tar sig tid att lägga sig på sängen efter en promenad och läsa Oksanen och nästan somna innan maten.

Julen blev på lande, och årets sista julmat skall ätas hos farföräldrarna idag.

Imorgon skall jag ligga i sängen hela dagen, tänka på nyår och på att det ännu är nästan 2 veckor jullov kvar.

Nu känns det som att jag kan hantera vad som helst. Små och stora bilar för fem till sju personer, idioter på motorvägen, snövallar på hemgatan, backningar och tankande.

Aina - årets chaufför 2010.

Okej, kanske inte helt, men levande är vi, både familjemedlemmarna och bilarna (en dit och en tillbaka).

Och innan det är försent: Förlåt förlåt julgubben för att jag öppnade lucka 23 och 24 i förtid.

Det här blir julen
utan gran
utan pepparkaksbak
utan gravgårdsbesök
utan smink och festkläder.

Det här blir julen då vi kommer att frysa som aldrig förr.

Det blir julen då ingen av oss vet om vi kommer att komma tillbaka levande.

Men som förr blir det med hela familjen, med massor av ickejulig mat och mycket vila.

Den här julen firas på lande.

Jag har packat
4 varma tröjor (skall användas ihop i par, trillingar eller fyrlingar)
2 par yllesockor (skall användas ihop)
2 par långkalsonger (kan användas ihop eller separat)
Thorax-Thossorna
julklappar
en bok
garn och stickor.

Det blir definitivt en jul att minnas.

När jag på frågan "Varför vill du att jag skall komma istället för Han som också jobbade" fick svaret "För att jag är rasist" hoppade jag till och ställde inga följdfrågor. Fast jag hade sannerligen lust.

När jag var ung och oerfaren, 19 år och ny chaufför, drömde jag om att hyra bilar att köra med. Ana min besvikelse då jag kollade upp hyresvillkoren och det kom fram att man måste vara minst 21 år eller haft körkortet i 1 år.

Två år senare, tänkte vi att vi skulle fira jul på lande. Hyra bil för att göra det enkelt.

Men jaha? Plötsligt är det 25 års åldersgränd för att hyra en lite större bil.

Jag måste ändå säga att de där tre 9-19 dagarna i skolan var bättre än de kunde ha varit.

Men nog var det OOOH så skönt att idag vakna och sen bara ligga i sin säng i en timme ända tills kaffetörsten blev för stor, och inte tänka att: men nu borde jag nog stiga upp för att ork läsa ett par timmar idag.

Sen åt jag morgonmål medan jag tittade på Friends och sen städade och dammsög av bara farten.

Fredagen blev just så aasssååm som den skulle. Förtuom stressen i spårvagnen påväg på konserten så var den perfekt, särkilt glad blev man av Hon som var lyckligast, och sitzen på Nylle blev trots placeringen på wiskeyhyllan i ändan riktigt lyckad. Det blev kanske inte så sent som det kunde ha blivit, men destu mer rättvist och mycket viktigt blev sagt, innan det plötsligt somnades.

Kvällens lyrik:
Förra julen
jag gav dej mitt hjärta
som du behandla som rosk
fick det tillbaka med post
I år
för att spara en tår
så ger jag dig ett presentkort

Lördag sov man sent och sen så bar det av till stan för att träffa Nordjobbare och sen var det Jonas Gardell.

Kvällens lyrik:
Hå, håhåhåhåhå
Be, bebebebebe
Te, tetetetete
HBTQL...

Trots att vi var ganska trötta blev det minijatkon/etkon hos Berghällbon.

Sen var det ganska skönt att komma hem, ta en öl ut kyskåpet, sitta och zappa mellan The Queen och Gossip Girl, innan man somnade.

Imorgon skall jag genast använda jullovet till att jobba, likaså tisdagen, och sedan borde det börja bli jul så småningom.

I morse när jag vaknade var jag på gott humör. Förutom tenten idag så kommer det att bli en helt awesome dag.

Och ja, jag ljög, klart att jag inte håller mig borta från fb. Jag postade en riktigt bitter status som kontrast till allas glada. Ingen har kommenterat den ännu. Konstigt.

Är det normalt att efter ens tent gå tillbaka till bibban och tycka att det är helt okej. Av gammal vana liksom?

Nej.

Men jag är inte orolig. Fittigheten kommer nog snart.

Boikottar Facebook för där finns alla jullovsstatusar. Min kommer först imorgon.

Jag sitter och funderar över vad som är värst.

Är dte värst nu, före båda tenterna, eller kanske imorgon, efter att man blivit av med en och ändå måste sitta på bibban med stressade kurskamrater. Eller är det efter båda tenterna ifall båda gått dåligt.

Bäst blir det nog sen på fredagkväll med konsert och fest och fylla. Eller lödagskväll med flickorna och Jonas.

Då jag häromdagen var på Lidl tänkte jag att jag med samma kan bunkra bra och billiga torrvaror, samt tandkräm och bindor.

De enda bindor som var billiga (alltså billigare än Always som också fanns) var sådana med avokado och aloe vera. Först tyckte jag att det lät obehagligt, men sen vann snålheten och jag köpte. Nu banne mig skall det nog bli skönt med mens när man får en hudbehandlig på köpet.

Som man bäddar får man ligga.

Idag har jag inte bäddat alls.

Tack Radio Vega för att ni spelat Julfrid? varje gång jag ställer in kanalen.

Tack Spexsångsskrivare för att du introducerat Det är bögarnas fel.

På tal om vänner med goda råd: The Script - Nothing.

Vänner är sådana, som lyssnar på en klagomål innan, ens gråt efter, säger vad de tycker men accepterar ens beslut för att sedan där igen nästa går man gråter.

Ha den äran idag
ha den äran idag
ha den äran kära Mofa
Ha den äran idag.

Det här är ett födisinlägg.

För min kompis har födis idag. Han fyller 22. Han är helt jättestörande, krävande och alldeles underbar. Något av det roligaste på denna jord. Eller i alla fall i föreläsningssalen.

Allt gör man för att slippa histologin. Jag är trött på histologi. Ämnesomsättningen är sjuttio gånger mer lockande, och den är också jobbig.

Tanken på att få båda tenterna överstökade innan jul borde motivera, men konstigt nog så är motivationen ändå frånvarande. Antagligen är den inpaketerad i julklappspapper och gömd i något hemligt julklappsskåp.

Önskelista:
1. Motivation
2. Godkänt i båda tenterna
3. Två julgranar till

Men lite hjälp av en psykiater (eller pappa, eller båda) kan man till slut tänka enkelt: Det som egentligen spelar någon roll är vad man vill.

Det verkar vara en självklarhet att medicinestudenarden antingen är hemskt rika eller att de har hemskt rika föräldrar. Nästa bokpaket skall kosta 200 euro.

Jag är nog inte så tidig med att börja klaga på att det blir kallt och det kommer massor massor av snö. Å andra sidan har jag inte heller en bil som måste grävas fram med spade eller en barnvagn att skuffa omkring på. För jag skall säga er, att det inte är det lättaste att skuffa på en barnvagn med en 15 kg två-åring, då stigen mellan två högar är 70 cm och barnvagnen är en meter bred. Särskilt som flickan i fråga skriker högt för att hon inte vill sitta i vagnen utan gå själv, och bröderna är gnälliga efter en lång dag.

Men slutet gott allting gott, vi fick plats i bussen (otroligt hur vänliga folk blir då man går med barnvagn, "visst får ni plats, varsågoda, voisittekste muut vähän siirtyä") och alla blev kompisar tillslut igen, trots obarmhärtiga krav på att man måste sitta stilla.

Dessutom är det lätt att tycka om att det blir kallare då man får en splitterny jättefin megavarm vinterrock i förtidsjulklapp.

Vi (mamma) hittade ett perfekt tyg till sängöverkast. Jag hade alltid tänkt att min egna lägenhet skulle vara sådär ganska vit och fräsch och pikulite klinisk, men istället blir den bara färggrann, med ett blommigt sängöverkast. Och jag älskar det.

För tillfället kommer jag inte vidare i boken. Orsaken är att där finns en bild på en bebis som skall visa var i bebins kropp det finns brun fettvävnad. Och om man tittar noga, så märker man att bebisen egentligen är en docka. Varför i hela fridens namn använder man en docka i en bok för blivande läkare? Och dessutom i så fall en som precis liknar en riktig bebis?

Såhär svårt har jag att koncentrera mig just nu.

Pojkarna var helt galet nervösa, särskilt den ena, som trodde att det skulle göra JÄTTEONT.

Det gjorde inte jätteont. Inte ens ont. Varken på oss flickor eller på pojkarna. Däremot blev det lite strittigt och rinnigt då nålar togs ut i förtid. Och ett och annat blåmärke finns nog i armvecken idag.

Nu har vår karriär som proffsstickare börjat. Laskimoverinäyte. Det låter så mycket bättre än venblodsprov. Det förvånar mig egentligen hur bra det gick. Att blodet plötsligt började spruta in i röret (och med vilken fart alltså!). Och att jag inte skakade på handen så mycket som jag trodde.

Mål tills nästa gång: Lära sig använda stasen ordentligt.

Förra veckoslutet straffades min lillebror för att han inte ville komma med på bio med min syster och pappa och mej. Som straff gick han och äta kebab till kvartersstället med en kompis. Så funkar det i vår familj. Han har förövrigt födelsedag idag. Jag tänkte köpa kläder åt honom, vilken han inte kommer att uppskatta.

Igår föll jag rakt på svanskotan. Jag vet inte hur ont det skall göra ifall man brutit den, men det tog i alla fall en stund innan jag vågade stiga upp. Tror ändå att allt är som det skall där bak, eftersom jag klarade av att stiga ur sängen i morse.

Undersökt: Går det att inte prata med en familjemedlem under en dag.

Slutsats: Ja.

Sånt här brukar vi inte göra här hemma.

Just nu sitter jag hemma och är arg. Jag trodde liksom att det redan var bestämt. Jag är så besviken och ledsen.

Kaffe med pappa tidigare idag var bra. Och trots att "gamla föräldrar som han inte har så mycket att säga" så kändes det bra att prata.

Då det känns otryggt hemma så kommer det fram ganska snabbt var man helst skulle vara.

Idag var min syster och jag på punttis, då vi båda äntligen kommit upp ur sängen. Vi kom såpass sent att det egentligen mest blev cykling och sen några kyykkyn, men det var trevligt. Särskilt med kommentaren: "du ser helt jättefit ut".

Sen gick vi via butiken hem till mig, stekte upp vitlöksbröd och lagade guocamole och hade tsatsiki till.

Då vi kom hem till mamma och pappa på kvällen hade pappa tagit fram skumpa. Det blev biff och Ben&Jerry's till efterrätt. Jag älskar älskar älskar då vi sitter och har det trevligt tillsammans. Utan en egentlig orsak.

Trott om gårdagen:
Trevligt umgänge med vin och diskussion med två väninnor i Tölö. Sedan härj på Nylle med mycket berusade pojkar.

I verkligheten:
Vi blev fyra i Tölö. Nylle var fullt av farliga flickor.

Men det blev ganska bra ändå efter en stund, trots förutsättningarna. Då alla andra än Hon som varit på Pikkujoulut woohoo och Hon som bjöd ut sin kusin hela kvällen gått, blev det "ajajaj I am your butterfly"-dans (I'm a NINJA!), prat med någon som såg ut som en 15 åring, förundring över en kurskamrats kompis storebror som var i minst sagt obalanserat skick, och sen stod jag egentligen mest och pratade med Basisten. Efter Stereo love och Värsta schagern kunde vi gå hem.

Och ja, alla som nyss fått lära sig att man FÅR på Nylle, även igår skulle det ha lyckats.

Fast jag måste säga att det var rätt så skönt att åka hem ensam, ta av sig luktkläderna och sova från kl 5 till halv två nästa morgon.

Idag var jag på bedömningskörning. Lite snöstromigt och ojämt kört, men jag krockade inte och behövde inte parkera. Bra så. I och med halkbanan på tisdag får jag i praktiken två gratis körlektioner.

Efteråt satt jag en timme på banken med en ytterst trevlig bankman, född -82 och pratade svenska och funderade över hur man stänger ett konto i Sverige via Finland.

Studiestöd får jag först nästa vecka, likaså studielån, vilket leder till att jag är fattig det här veckoslutet pga att hyran skall betalas imorgon. Jag vet inte riktigt hur det skall gå till då jag måste betala bilskolans räkning innan tisdag, och måndag ännu är helg (man får int pengar på kontot), men det löser sig på något sätt.

Den viktigaste frågan i hela december:

Vad skall man göra med skatteåterbäringspengarna?

Först passade jag på att betala bort skulderna till mamma.

Men vad skall jag göra med andra hälften?

Köpa julklappar?
Sätta på sparkonto?
Betala TV-licens?
Köpa något trevligt år mig själv?

TV-licensen ligger nog egentligen ganska högt på listan, men av någon anledning inte riktigt på topp.

Jaha, så fixade man till sig sin första omtent. Men det är inte så farligt. Får se, kanske knopar jag ihop något redan om ett par veckor.

Mest nervös blev jag för morgondagens jatkon, då jag hörde om vem som kanske kommer. På Nylle får man, men jag skall nog inte ha. Värre är det om man måste vara där hela kvällen och spana.

Det kändes fel att inleda december utan julkalender. Så jag paniktextade åt en scoutmamma och fick en julkalender. Började med att öppna fyra luckor.

Låg igår på kvällen och lyssnade på bloggalan i brist på bra TV-program. Det var riktigt spännande. Glad över vinnarna.

Idag kommer Beck. Då tänker jag alltid på vår sista torsdag. Beck är sånt som man helst inte tittar på ensam.

Imorgon skall jag riskera att bli av med körkortet. Usch.

När man funderar för mycket på vad man känner så kan man bara titta igenom bilder på Facebook för att veta.

Jag ser så sjukt fram emot Lyrans och Akademens julkonsert i Johanneskyrkan att det int är sant. Det blir garanterat fiilis.

Jag har svårt att knäppa knappar. Det beror på 9 pikusmå blåmärken på fingrarna.