hon som

Jag hade först tänkt skriva ett berättande inlägg, dag för dag, bilen hämtades klockan åtta på torsdagmorgon osv, men jag tror jag själv kommer att komma ihåg den här julen utan att skriva om den i detalj.

Hört på vägen till wessan:
Jag: Man märker att det är jättekallt ute när ens näshår fryser och man blir medveten om dem.
Systern: (tyst en stund) Jag har inga näshår.

Hört medan vi delar ut julklapparna:
Bror: Varför behöver man egentligen sport-BHar?
Syster: För annars börjar de hänga, när graviditeten påverkar dem.
Mamma: Du menar väl gravitationen.

Det var en superjul. Alla var på gott humör nästan hela tiden, vi fick det varmt och man frös bara om man hade för lite kläder på sig. Vi träffade de modiga släktingar som också vågat sig ut till lande över en siksmörgås och hade mycket tid för oss själva, vilket var helt underbart. Vi åt gott, perus rom, fisk, ren och batatmos, lussebullar, salmiak, ost och dumle.

Vi lyssnade på massor av Pleppo (Suffeli. Pippeli!) och satt och lyssnade på radio (Heiluta sun joulikinkkua!), i köket vaktade brasan och brände proppar på löpande band. Det är sällan som man tar sig tid att lägga sig på sängen efter en promenad och läsa Oksanen och nästan somna innan maten.

Julen blev på lande, och årets sista julmat skall ätas hos farföräldrarna idag.

Imorgon skall jag ligga i sängen hela dagen, tänka på nyår och på att det ännu är nästan 2 veckor jullov kvar.