...och pojkarna...
För det blev brons där också. Om det berodde på att klockan var 5 eller på något annat vet jag inte, men jag var inte lika inne i spelet som med flickorna. Jätteglad över att vi lyckades ta upp oss igen efter ett 1-3-underläge, vilket kanske inte är typiskt finländskt.
Semifinalen på tuparna var en katastrof, men jag orkade varken bry eller intresseraeller stressa upp mej för det, jag hade redan väntat mig slutresultatet (fast kanske inte 6 mål på 10 minuter). Det osm krossade mitt hjärta var Kaiprusoff som satt och grät efter att han bytts ut.
Igår hade jag en av de där dagarna. Den slutade med att jag satt och storgrät på pappas axel i en restaurang åt något som mamma sa. Men allt är bättre idag igen.
Semifinalen på tuparna var en katastrof, men jag orkade varken bry eller intresseraeller stressa upp mej för det, jag hade redan väntat mig slutresultatet (fast kanske inte 6 mål på 10 minuter). Det osm krossade mitt hjärta var Kaiprusoff som satt och grät efter att han bytts ut.
Igår hade jag en av de där dagarna. Den slutade med att jag satt och storgrät på pappas axel i en restaurang åt något som mamma sa. Men allt är bättre idag igen.
Kommentarer
Trackback
