...är tillbaka.

Vem är tillbaka? Jo, bibbabitchen Aina!

Tre läsdagar bakom, och OJ vad det finns mycket orsak att bli irriterad då man sitter där med sin bok (som i sig är alldeles tillräckligt irriterande som sådan med sina fel och inkorrekta översättningar).

På måndag fick jag vara i fred de första timmarna, men sedan satte det sig en flicka bakom mig som gäspade och snörvlade i ett. Om man är sådär trött och sjuk kan man kanske överväga att snanna hemma och vila.

På tisdag kom jag lite senare till bibban då jag varit på Bodypumpen på morgonen, så det var redan endel folk då jag kom. Snart efter att jag satt mig kom en man och satte sig framfor sig och knäppte på sin dator med en hög suck. Sedan fortsatte han att sucka teatraliskt med jämna mellanrum de 4-5 timmarna han satt där. Det var säkert JÄTTEjobbigt att sitta där med Facebook bakom textdokumenten, men INGEN annan brydde sig.

Idag fick jag sitta ensam fram till nästan klockan tolv. Oh, vilken lyx! Sedan kom det lite läsfolk, men de höll sig diskreta och tysta. Ända fram till att någon flicka bakom mig fick en kompis och de började prata. Sådär irritenade viskande, men så att man ändå hör precis va de säger. Då gick jag på lunch. Eftermiddagen gick bra.

Någonstans i bloggvärlden finns det någon som just nu skriver om den där irriterande flicka i Marimekkoblus som hela tiden rör i sitt öra/gungar på stolen/tittar på en med mördande blick eller vad för irriterande egenskaper jag nu kan ha. Så är det med bibban. Man behöver den för att kunna koncentrera sig på läsningen, men läsesalarna allt för populära.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0