hon som

Jag är antagligen ev av de minst myggbitna, men det var sannerligen en mygg(mid)sommar noll tie.

Högtiden präglades av dem som fattades, av dem som var där, av vädret (regn och strålande solsken), glädje och sorg, fiskeri, bastufilosofi ("Tystnaden efter en myggas död" - En viss päronpaj) och bastukvistar, hostan, kattallergier (Frippe var ovän med mig i början, men sen blev vi kompisar igen. Egentligen tycker jag inte om djur, men Frippe är nog ganska kiva), Pleppo, listor och siffror (16), men mest av allt av resan imorgon.

Många favoritstunder, men det var jätteskönt att sitta på bryggan och prata då solen gått ner med två väninnor.

Det slog mig först två dagar före resan. Paniken och sorgen som är en följd av spänningen. Och bättre så. Hela lördagkvällen var en kamp mot att gå och lägga sig och säga hejdå och gråten. Morgonen idag var likaså en kamp för att hållas vaken och inte försöka tänka på vem som blir på bryggan och holmen.

Nu återstår att se hur det skall gå att skiljas från familjen.

Har laddat väskan med serier och filmer om det blir tufft de första dagarna.