...åker lite
Det är länge sedan jag tog ett förlängt veckoslut. Senast antagligen hösten 2008 då vi åkte till Genéve. Nu blir det inte riktigt så långt bort, bara över med båten, men resan kommer nog lämpligt. Eller så synnerligen olämpligt.
Har försökt att inte ha så höga förväntningar, för ifall resan blir en besvikelse på fel sätt så kan det förstöra mycket, men det är svårt också att veta när jag-får-inte-tänka-för-mycket-på-det-och-vänta-mig-något-fantastiskt-tänkandet övergår i sån stress att själva stressen förstör resandet. Krångligt eller hur. Attityden har ändå från början varit att man måste ha rätt attityd. Till dåliga teaterplatser och billigt hotell. Lite perkele och men det blir nog bra.
Min syster sade nåt fiffigt igår som lugnade mig en smula. Ibland är det bra med såna. Både råd och systrar.
Min förebild är också Hon som skriver kandi om hyperlipidemi och ateroskleros (måst bara skriva det här för att jag vet vad det betyder och kan stava till det, apolipo, hihi), som tar allt så lugnt och skriver kandi mellan skidturerna. Till och med en vanlig sketen lästisdag blir så mycket mer fantastisk med lite chiliconcarne och kaffe och hundpromenader.
Nu får man se ifall jag har ro att läsa en stund innan det är dags att åka hem och packa.
Kom ihåg:
Alla viktiga papper med alla viktiga nummer
Mobilladdare
