...rider på vågor
Hört i vardagsrummet söndagen då klockorna skall ställas om till sommartid:
Mamma (till pappa): skall jag ställa om din klocka (anm. på mobilen)?
Det är vad jag kallar äktenskap. Då man bara vet och anar och tänker på vad ens partner inte själv klarar av.
Förutom om-jag-inte-får-sommarjobb-nu-så-får-jag-inte-alls-panik-vågen och alla-som-varit-tillsammans-länge-verkar-göra-slut-vågen så verkar det gå en jag-är-så-jävla-trött-på-allt-våg, en skoltröttsvåg som väl brukar komma alla vårar då man anar att det inte är så ångt kvar av läsåret och man påriktigt påriktigt inte skulle orka med de där sista tenterna. Så man bakar istället. Hittills hade det i bekantskapskretsen bakats åtminstone bullar, muffins, rulltårta och brownies. Man skulle vilja ställa sig någonstans och bara konstatera att man varken vill eller orkar längre, men det leder ju inte till något, för hur man än känner så måste man orka. Ännu lite till. Och sedan lite till efter det.
På fredag insåg jag att det håller på at bli bråttom om jag skall hinna me allt jag har tänkt innan proven. Jag blev så stressad att jag måste sätta mig vid Facebook en stund. Det här med stresshantering skulle kunna vara något.
Igår var det spex. KOH-I-NOOR Durior, maior, fortius - eller allt vad en kvinna vill ha. Otroliga skådelspelartalanger (Mr Lovin <3 och Maharajan) och naturligtvis ett utomordentligt kulissarbete. Snuskiga skämt och könsombyten. Och flygande skumpakorkar. Spektrum fick sig ganska hårt, men skämten var välgenomtänkta så man kunde skratta gott.
Sitzen efteråt gick helt i Thorax anda, med snapsvisekörer och uppträdanden av en grupp skönsjungande äldre inside-läkarstudenande. Det blev inte en särskilt sen kväll för mig.
Ingen längtar till lande så mycket som jag just nu.
Mamma (till pappa): skall jag ställa om din klocka (anm. på mobilen)?
Det är vad jag kallar äktenskap. Då man bara vet och anar och tänker på vad ens partner inte själv klarar av.
Förutom om-jag-inte-får-sommarjobb-nu-så-får-jag-inte-alls-panik-vågen och alla-som-varit-tillsammans-länge-verkar-göra-slut-vågen så verkar det gå en jag-är-så-jävla-trött-på-allt-våg, en skoltröttsvåg som väl brukar komma alla vårar då man anar att det inte är så ångt kvar av läsåret och man påriktigt påriktigt inte skulle orka med de där sista tenterna. Så man bakar istället. Hittills hade det i bekantskapskretsen bakats åtminstone bullar, muffins, rulltårta och brownies. Man skulle vilja ställa sig någonstans och bara konstatera att man varken vill eller orkar längre, men det leder ju inte till något, för hur man än känner så måste man orka. Ännu lite till. Och sedan lite till efter det.
På fredag insåg jag att det håller på at bli bråttom om jag skall hinna me allt jag har tänkt innan proven. Jag blev så stressad att jag måste sätta mig vid Facebook en stund. Det här med stresshantering skulle kunna vara något.
Igår var det spex. KOH-I-NOOR Durior, maior, fortius - eller allt vad en kvinna vill ha. Otroliga skådelspelartalanger (Mr Lovin <3 och Maharajan) och naturligtvis ett utomordentligt kulissarbete. Snuskiga skämt och könsombyten. Och flygande skumpakorkar. Spektrum fick sig ganska hårt, men skämten var välgenomtänkta så man kunde skratta gott.
Sitzen efteråt gick helt i Thorax anda, med snapsvisekörer och uppträdanden av en grupp skönsjungande äldre inside-läkarstudenande. Det blev inte en särskilt sen kväll för mig.
Ingen längtar till lande så mycket som jag just nu.
Kommentarer
Postat av: anna
Jag orkar inte heller, så jag stekte plättar idag och hoppar av en kurs till. :)
Postat av: ainan
bravo anna!
Trackback
