hon som

Då saker och ting, livsförändrande beslut eller vardagliga besvär, hänger på bara en, är det svårt att ta steg. Detta leder naturligtvis till att man gång omkring och tänker på det man skjuter upp. Hela tiden. Dessutom har man tid att planera, vilket man ändå inte kan, för man vet ändå inte vad som händer. Och det kommer aldrig att vara rätt tidpunkt. "För att det skall kännas bättre, så måste det först kännas sämre". Men det där sämre är inget man går och ser fram emot precis.

Det jag däremot tagit tag i är:
Skaffandet av brandvarnare
Skaffandet av digibox (efter MÅNGA om och men och fan och jävlar)
Ringande till bilskolan, gällande andra skedet
Fixande av S-förmåns(?)kort.

Det blir obeskrivligt skönt att imorgon bara vara hemma hos m och p och äta middag med gäster. Då skall jag färga halare i vår tvättmaskin.