amaryllisen och pojkarna

Min barnvaktskeikka ställdes plötsligt in, så jag gick till butiken och köpte en amaryllis.

Så tänkte jag, att då jag ändå är igång, kunde jag ju köpa ett par julkort och faktiskt skicka ut ett par i år. Väl på posten hittade jag exakt två julkort med svensk text. Typ inga utan text överhuvudtaget. Värdelöst.

Humöret steg igen i och med Drakan. Svenskfinland är fantastiskt. Helt otroligt att man känner någon form av igenkänningsfaktor och nostalgi, trots att man inte gott armén. Finast hittills var en av de första scenerna då pojkarna i bilen skulle plocka upp den sista och han stod och pussade sin flickvän som "viimeistä päivää".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0