...övar sig på att bli läkare
Igår fick vi veta att vi under kursen kommer att få delta i en fosterdissektion.
Jag tänkte, det blir ett saftigt blogginlägg.
Sen tänkte jag
1. Det är knappast så många som vill läsa om det.
2. Jag måste så småningom börja tänka på det här med patientsekretess.
Alltså tänker jag, då det är aktuellt, inte skriva detaljer om varken fostren eller de senare dissektionerna.
Gällande fostren är jag ganska rädd. Rädd för att bilder skall etsa sig fast i huvet på mig och ge mig mardrömmar då jag senare i livet har ett eget i magen. Och rädd för en känsloexplosion.
Kommentarer
Trackback
