...saknar
Idag saknar jag honom.
Inte en sån där fruktansvärd brinnande, slitande och rivande saknad. Inte en saknad efter bara någon. Mera en lite sorglig känsla över att det som var inte finns mer. Att jag inte vet ett skvatt om vad han gör just nu, hur han har det, hans tidtabell och vardagsrutiner. Och jag tänker på alla de bra dagar/morgonar/kvällar vi hade. Hur mycket vi skrattade, hur mycket vi myste, hur mycket vi skämde bort varandra med paijningar.
Jag kom plötsligt ihåg kvällen då jag åkte över till dem och lämnade över hans saker. Hur skönt det var att se honom, krama honom, se att han ännu var samma bra mänska, och fråga hur den andra mår och gråta lite.
Det är något slags mellanting mellan att vara ledsen, melankolisk och nostalgisk .
Kommentarer
Trackback
