hon som

Det är så lätt att tankarna börjar skena iväg, och ens framtid finns plötsligt färdigmålad i ditt huvud, med jobb, barn, svärmödrar och hela faderullan.

Och det är så himla tokigt att det skall vara så jobbigt då just den drömmen går i kras, fast man hela tiden vetat att det här just nu inte kan bli till något, och att det är alldeles jättebra att det gick just såhär den här gången. Det var ju just så som det skulle gå. Sen hoppas man att man nån sjunga Bless the broken road på ens bröllop.