hon som

När man (jag) inte är tillsammans med någon längre, blir man (jag) alltid väldigt paranoid. Jag utgår ifrån att den föredetta förvandlats till en idiot och går omkring i världen (bland alla förstående snygga flickor) och förkunnar att man varit en bitch, och att det är skönt att vara fri från flickvänshelvetet. Att det alltid var så störande att hon inte tyckte om att man rökte eller att hon hade hutlösa krav på att träffas hela tiden osv osv.

Man kunde tro att dessa tankar uppstår på grund av att man (jag) själv går omkring och pratar skit, men det gör jag faktiskt inte. Jag har inget ont att säga om honom. Särskilt inte till någon som inte känner honom personligen och vet hur fin han är.

Och vilken tur att det slutade som det slutade, och inte på grund av någon otrogenhetskatastrof eller misshandelsgrej. För i det här fallet (igen) finns ingen annan möjlighet än att förbli vänner och hålla kontakt. I det långa loppet på gott och just nu hemskt mycket på ont.