...kommer att ha det bra

Det känns nu, för första gången på flera år, som att allt kommer att ordna sig. Och jag blir lika lycklig varje gång jag säger det högt.

Och sen måst jag tillåta mig själv att ha lite sämre dagar, när jag får dålig fiilis av sånt jag egentligen inte borde få dålig fiilis av. Alla konkreta påminnelser om att han finns får magen att knyta sig lite, samtidigt som jag är så förvånad över hur bra jag mår och hur lite jag funderar och framförallt saknar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0