...oli sitseillä
Att festa med och på finska var ganska speciellt. Det var 15 minuter långa snapsvisor och jykkelin och svårt att tala och världens fulaste stämsång. Det diskuterades pakkåroåtsi och jag blev förvånad över alla underbara attityder mot svenska. Också under efterfesten var ett bärande tema språkbyte.
På hemvägen, sådär 4-tiden, gick jag och två korgbärande thoracaler genom Sörnäs och Hagnäs och sjöng snapsvisor. Utrop som "Härreguuuud vi sjunger SKIT" och "Nånähä, vi e ju BÄST" och sången gjorde att kylan inte kändes så kall och att vägen inte kändes så lång.
I morse då jag nästan hade vaknat kändes det nästan som att jag låg på någons bröst. Jag låg en stund och njöt, innan jag steg upp och snöt mig.
På hemvägen, sådär 4-tiden, gick jag och två korgbärande thoracaler genom Sörnäs och Hagnäs och sjöng snapsvisor. Utrop som "Härreguuuud vi sjunger SKIT" och "Nånähä, vi e ju BÄST" och sången gjorde att kylan inte kändes så kall och att vägen inte kändes så lång.
I morse då jag nästan hade vaknat kändes det nästan som att jag låg på någons bröst. Jag låg en stund och njöt, innan jag steg upp och snöt mig.
Kommentarer
Trackback
