...gör det här för sig själv
Jag kom på, då jag talade om nyåret, att jag egentligen inte alls själv ens har reflekterat över vad som hände förra året.
Det var ett krångligt och mycket händelserikt ett.
Hela våren var för det mesta bara skit med allt läsande. Det var ändå ett bättre läsande än de tidigare två åren. Det var strukturerat och jag hade sällskap ibland. Jag hade äntligen fått hem Ekenäsbon och det kändes bra.
Mellan läsningen var jag i Oslo med pappa och bestämde mig för att söka sommarjobb utomlands. Mars var en jobbig månad och inte bra för förhållanden. Vi åkte på tumisresa till Stockholm. Vi beställde New Yorkbiljetter. Jag tränade mer än någonsin tidigare och mådde fysiskt ganska bra, trots alla lästimmar.
Sen kom inträdesprovet och ledigheten. Det var USA och sedan midsommar och sedan Stockholm. Jag var livrädd men visste att jag skulle klara det. Och jag tog inte ut särskilt mycket sorg och saknad i förväg.
Sommaren blev precis så bra som jag behövde. Jag saknade Helsingfors och min familj, mina vänner och min pojkvän, men de dåliga dagarna var få, och det fanns hela tiden folk omkring en som kunde distrahera en med Pågenbullar och sällskap. Jag kom in på Medi och hade ingen där som förstod hur stor sak den var för mig. Flickorna kom och vi firade och min pojkvän kom och vi tillbringade all tid tillsammans, mest bara genom att ligga i sängen och känna närhet som man int fått på flera veckor.
Hösten kom, jag åkte hem och började skolan. Det var tröttsam och omvälvande. Jag träffade en mänska som jag tyckte om omedelbart. De första två veckorna var fullspäckade av program, men som tur var studierna ännu ganska lätta och det krävdes ingen extra läsning.
Sen började allvaret och jag började leta efter lägenhet. I oktober hittade jag den och jag flyttade. Det var en jobbig höst, med lite tid för annat än ny studieplats och nya vänner, med endel bråk och till sist riktigt krångliga känslor och osäkerhet och förvirring.
Det tog slut och jag ångrade mig och sen var det jul på lande och nyår i Grani.
Nu börjar vårterminen, jag skall få gå omkring på hälsostationen med vit läkarrock och försöka göra den första tiden så lätt för mig själv som möjlig. Att göra det svårt som förra gången är inte ett alternativ.
Det var ett krångligt och mycket händelserikt ett.
Hela våren var för det mesta bara skit med allt läsande. Det var ändå ett bättre läsande än de tidigare två åren. Det var strukturerat och jag hade sällskap ibland. Jag hade äntligen fått hem Ekenäsbon och det kändes bra.
Mellan läsningen var jag i Oslo med pappa och bestämde mig för att söka sommarjobb utomlands. Mars var en jobbig månad och inte bra för förhållanden. Vi åkte på tumisresa till Stockholm. Vi beställde New Yorkbiljetter. Jag tränade mer än någonsin tidigare och mådde fysiskt ganska bra, trots alla lästimmar.
Sen kom inträdesprovet och ledigheten. Det var USA och sedan midsommar och sedan Stockholm. Jag var livrädd men visste att jag skulle klara det. Och jag tog inte ut särskilt mycket sorg och saknad i förväg.
Sommaren blev precis så bra som jag behövde. Jag saknade Helsingfors och min familj, mina vänner och min pojkvän, men de dåliga dagarna var få, och det fanns hela tiden folk omkring en som kunde distrahera en med Pågenbullar och sällskap. Jag kom in på Medi och hade ingen där som förstod hur stor sak den var för mig. Flickorna kom och vi firade och min pojkvän kom och vi tillbringade all tid tillsammans, mest bara genom att ligga i sängen och känna närhet som man int fått på flera veckor.
Hösten kom, jag åkte hem och började skolan. Det var tröttsam och omvälvande. Jag träffade en mänska som jag tyckte om omedelbart. De första två veckorna var fullspäckade av program, men som tur var studierna ännu ganska lätta och det krävdes ingen extra läsning.
Sen började allvaret och jag började leta efter lägenhet. I oktober hittade jag den och jag flyttade. Det var en jobbig höst, med lite tid för annat än ny studieplats och nya vänner, med endel bråk och till sist riktigt krångliga känslor och osäkerhet och förvirring.
Det tog slut och jag ångrade mig och sen var det jul på lande och nyår i Grani.
Nu börjar vårterminen, jag skall få gå omkring på hälsostationen med vit läkarrock och försöka göra den första tiden så lätt för mig själv som möjlig. Att göra det svårt som förra gången är inte ett alternativ.
Kommentarer
Trackback
