om tillställningarna
(K)räkfrossan var en bomb. Det var sillis i snäppet snyggare format. O vilket öde skulle sjungas 7 gånger, räkor flög, vinet stod stilla i de flestas glas och jag satt trött och tyst och orkade inte tala med någon, särskilt inte nya mänskor.
Spexet var svettigt (men mejseln satt där den skulle) och euforin var stor då allt var slut och marmorblocket fick sparkas i bitar. Sittningen efteråt var trevlig, men vinat saknades.
Sillisen var det bästa under hela resan. Vädret krävde lite solkräm och man kunde korta första lonkkun i solen på gräsmattan.
Maten fanns det kanske lite väl lite av, men potatis med gräddfil är ju också gott.
Det blev holmgång och jag fick äran att bli medlem i laget.
Det slutade med att vi alla hoppade i vattnet med halaren på för att minska surströmmingslukten som omgav oss. Om det är något jag lärt mig under resan är det att aldrig aldrig aldrig äta surströmming (eller få det på kläderna) och att jag är kung på Maggan-rugby.
Dom jättedog. Det var nästan värt det.
I bussen var jag trött, lycklig, fortfarande pikulite illaluktande och iklädd en kompis halare.
Spexet var svettigt (men mejseln satt där den skulle) och euforin var stor då allt var slut och marmorblocket fick sparkas i bitar. Sittningen efteråt var trevlig, men vinat saknades.
Sillisen var det bästa under hela resan. Vädret krävde lite solkräm och man kunde korta första lonkkun i solen på gräsmattan.
Maten fanns det kanske lite väl lite av, men potatis med gräddfil är ju också gott.
Det blev holmgång och jag fick äran att bli medlem i laget.
Det slutade med att vi alla hoppade i vattnet med halaren på för att minska surströmmingslukten som omgav oss. Om det är något jag lärt mig under resan är det att aldrig aldrig aldrig äta surströmming (eller få det på kläderna) och att jag är kung på Maggan-rugby.
Dom jättedog. Det var nästan värt det.
I bussen var jag trött, lycklig, fortfarande pikulite illaluktande och iklädd en kompis halare.
Kommentarer
Trackback
