...är patetisk

Borde jag förresten vara orolig över att jag strax innan jag gick in till mej, stod ute på gatan med väninnan, klockan fem på morgonen och med gråten i halsen förkunnade att vi nog kommer att hitta de där fina männen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0