om vad man hinner med och vill
Mina föräldrar är de bästa i världen. Aldrig att de skulle jåma på mig om att jag inte kommer och hälsar på dem tillräckligt ofta eller att jag inte bryr mej om dem. I a för sig ränner jag ju där varje vecka, men det är för att jag vill det själv, och de skulle aldrig ge mig dåligt samvete över att jag inte gjorde det någon vecka.
Att ge någon dåligt samvete för något den egentligen vill, men kanske inte hinner göra just då, är något av det värsta som finns. Dåligt samvete är i sig något av det värsta som finns, och går dåligt ihop med stress, press och tent.
Trots att mammas firning kommer olämpligt, så VILL jag tillbringa hela dagen med dem, och jag har inte ens en gnutta känsla av att det är något jag måst göra.
Kommentarer
Trackback
