hon som

Jag har kommit fram till att lingon nog är mitt favoritbär.

Idag börjar det. Och ja, jag har sett fram emot det redan en tid. Och ja, jag tänker titta på det.

 

För ja, jag tycker att BB är bra. Riktigt bra.

Buffa

Köti

Snabu

Viesti

 

Ja, och Eesti förstås.

Jag köpte Efva Attling och Acne. Och Filippa K och Indiska. Och så importerade vi en hel massa myssli, kaffe och marsipan.

 

Kan det bli bättre när man börjar dagen i Sthlm med skumpabrunch, romsmörgåsar och prinsesstårta. Eller när regnet uteblev på lördag. Kan det bli bättre när man får gå in på Filippa och veta att man FÅR köpa vad som helst, bara för att. Eller kan det bli bättre när man bokar bord på Restaurang Tranan och kommer på varför det låter så bekant. Det blir inte bättre när man sitter vid ett bord med rutig bordduk, äter rimmad lax och dricker Riesling, har en Härlig servitör och diskuterar engagerat och länge om mammabloggar.

 

Fotografiska var fint och Herman sig likt. Vi blev blöta, på dåligt humör och ganska långt från de Cittysnyggingar vi en gång varit. Jag gick barfota till båten. Där låg vi i hytten, torkade och åt karkki.

 

 

Så här ska det se ut:

 

LÖ:
frukostbuffa på båten, ankomst i stockholm. via t-centralen och föra väskor. shoppa & kaffa . antingen ordentligare lunch lite senare på nåt kiva ställe (aina vet?) eller sen lättare lunch och äta på kvällen. via t-centralen till hotellet. fixa färdigt inför kvällen. ut och äta, ut på drinks.

SÖ: brunch på string. fotografiska & nåt annat (gå omkring på södermalm, panikshoppa tröjan "som jag nog ändå ville ha" osv.). herrmans. båten.

Imorgon!

Ibland när jag sitter och läser eller sitter på en föreläsning och hör om proteinsyntes och fosterutveckling och sårläkning förväntar jag mig nästan att föreläsaren ska skratta till mitt i en mening och fråga "Tror ni verkligen på det jag säger? Inte fan går det till såhär. Det är magi alltihop".

 

 

 

 

 

Märkte ni att många av de kuponger som kommer med den finska studentkalendern inte finns i den svenska?

Om ni inte minns hur det är att börja skolan efter sommarlovet kan jag berätta, att det känns som att skjutas i huvet med 20 000 dynor. Eller som att inte dricka kaffe en morgon och leva med det resten av dagen. Jag började strongt med undervisning från 8.45 till 16.15. Sista timmen var sannolikhetslära. Nu följer tentläsning till klockan 19.

 

Annars var det riktigt härligt med skolstart.

 

4 dagar.

På lördag seglade vi, så som man ska segla, och så som det är när det är som bäst. Vi blev visst alla lite röda om näsorna.

 

På söndag vaknade vi 07.30 och körde iväg mot regnet. Det regnade. Och regnade. Och vi blev ganska blöta och lite kalla.

 

Vi åt aldrig några juustosnäcks, men annars var det en perfekt tur. 

 

Jag vill lära mej segla. Nästa sommar.

 

Imorgon är dett höst påriktigt. Och det är helt okej.

 

 

Mamma frågade om mina veckoslutsplaner rubbas på grund av tentnyheterna. Nej för böveln, fuck the system. Nu åker jag mot Raseborg med en nu-har-vi-kommit-i-hamn-skumpa och ett vitsi-så-god-men-simpel-pasta-röttvin. Och så lite rätt-fel-påståenden.

Jag hade en så bra dag. Sen. Kom mailet.

 

Kantitenten, back on.

 

Nu vill jag säga fula saker. Riktigt riktigt fula saker. För först får de inte tenterna rättade förrän två dar innan första omtenten. Sen säger de, tre veckor innan andra omtenten att nää, ni får vänta till januari, ni har annan undervisning då. Så jag, som läst i en vecka, slutar läsa, försöker ställa om och njuta av sista sommardagarna. Vilket tog ett par dagar. Sen så får vi idag, en vecka innan tenten, veta att joho, visst flyttar de på undervisningen. Och om jag misslyckas igen så vet jag inte vad jag ska ta mej till. Inte för att det skulle vara så farligt i sig, men för all energi som gått åt till att förbereda sig för att börja läsa, läsa, vara arg, och nu vara arg igen.

 

AAAAAARGH.

Jag skulle bara meddela att jag har varit kär i natt. Riktigt riktigt förälskad. I en med norsk pappa och egyptisk mamma (fast hon såg nog inte så egyptisk ut när jag tittade närmare). Jag har hånglat jättemycket. Oooh.

 

 

Idag har jag slutat jobba för sommaren, firat en liten födelsedag, bakat en pizza, köpt en liten flaska rött och tittat på The bachelor.

 

Nu är jag mätt, belåten, trött, glad åt de fyra lediga dagarna och förväntanfull inför hösten.

 

Det är dags att ta fram chokon!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag lyssnade på Lina Thomsgård i Värvet som talar, bland annat, om att hon förlorar en bästa vän. "Och sen så tog livet Emma. Och det fanns ingen mening längre. Och det minns jag som ett sånt jävla svek." Och hon känner att hon blivit lurad gällande att det finns en mening med allting. Och att det finns situationer som man inte fixar. Och hon konstaterar "Ingen jävel ska komma och säga att det fanns någon vits med det här. Eller att det föds något fint ur det här, för det gjorde det inte. Det var bara bara bara bara dåligt."

 

Det finns många som tycker att det hjälper, att tänka på att allt har en mening, och att det håller en vid ens sinnes fulla bruk under det svåraste. Men jag tycker att det kanske kan vara en tröstande tanke att tänka på att man inte behöver hitta meningar i alla hemska saker som händer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Hej mamma!

 

I morse var E feberfri och föreslog att hon och jag skulle äta morgonmål ute. Det gjorde vi. Jag visade henne Nyhavn och så gick vi till Tage Andersens blombutik/museum med fantastiska blommor och tropiska fåglar. Du skulle ha tyckt om det. Nu vilar vi en stund i lägenheten innan vi tar oss till botaniska trädgården här i närheten. Lägenheten är fin och det går bra att dela säng med E (trots att jag enligt henne pruttar henne i ansiktet i sömnen). Ikväll blir det middag med farmor och farfar. Jag glömde plånboken hemma, men tur nog fick vi ett litet resebidrag av pappa. Jag sätter pengarna på feelgood-grejer.

 

Puss hemåt, jag tänker på dej.

A.

 

 

 

Hej flickor!

 

Köpenhamn är alldeles annorlunda på sommaren. Jag får en helt annan helhetsbild av staden då jag är kartmästare. Folk är sjukt snygga och jag vill pussa ungefär alla jag ser. Kalaset var sig likt, den här gången blev det blåbär på pannkakorna. På Abercrombie fanns mest fjortisar men jag köpte en T-skjorta med segelbåt på. Nu är pengarna slut. Tur att vi ännu har Stockholm kvar!

 

Kan vi åka tillbaka hit igen. Snart? Jag tycker mer och mer om det här stället.

A.

PS. Petro, vi satt längst fram i metron. Hujsigt!

 

 

 

 

 

 

 

Hej klagobloggen.

 

Jag är inte till glädje för någon just nu. Nu är en till sjuk och systershoppandet på Ströget blir nog inte av.

 

Jag förbjuder mej själv avv skriva fler dålig-fiilis-inlägg.

 

Så nu tar jag en bloggpaus tills allt är bättre.

Ännu idag är jag på riktigt uselt humör. Jag försööker tänka på att dagen nog kommer att ta slut (bara 9 timmar jobb kvar), att jag åker utomlands imorgon, att stressjobbdagarna nästa vecka nog kommer att gå bra (mina sista jobbdagar, på bortaplan). Och att min syster och jag räddade världen igår och fick rosor på köpet. Och att mitt hyreskontrakt nu är förlängt med ett år och att mina hyresvärldar är ungefär världens trevligaste. Och att de finns de som lever ett obehagligare liv med större problem.

 

Jag försöker verkligen. Lite i alla fall.

 

 

Linn och Mandy skriver om hösten. Kalendrar, ny inspiration, struktur, rutiner, stress, tröjor, stearinljus, fester.

 

Stressmomentet som var daterat 24.8 verkar bli inhiberat, vilket betyder att mitt jullov just togs ifrån mej. Jag är riktigt riktigt arg. Arg för att saker och ting skjuts upp. Och för att jag är arg och jag inte kan njuta av det sena sommarlov som nyss gavs åt mej.

 

 

Det är så skojigt när barn som leker och är ivriga av misstag säger mamma, när de vill en nåt. De blir så hujsigt förlegna sekunden efter, då de insett att de sagt fel.

Idag är en dag då jag går omkring i leggings och tycker att jag är snygg. Det är roligt.

Sen vet jag inte hur mycket sömnskulden från fredag-lördagnatten hade att göra med att jag aldrig ställde in väckarklockan på lördag och väcktes av att de ringde från jobbet och undrade om jag alls var påväg. Det var så pinsamt att jag trodde jag skulle svettas ihjäl.

 

Om jag publicerar det här så betyder det att det är lite mindre hemligt. Och mindre hemligt är mindre pinsamt. Mindre hemligt är också mer okej gällande annat. Sen kan man ju undra hurdana hemligheter vissa har och för vem.

Barrundan bjöd på allt man kunde hoppas på och lite mer. Berghäll gav oss öl, fisu, Antti och någon som ville massera mina fötter, veganhamburgare, snack om allt från religion, tro och kyrkan och hundar till Onda Andreas, goda och dåliga idéer, noi puhuu hurria och Onks sul mitään. Jag älskar att man på frågan "käytsä täällä usein" kan svara att nå en gång i året ungefär.

 

Och nej, det var inte helt lätt att släpa sej ur sängen idag och gå på jobb.

Efter att jag dallat omrking på stan en stund åkte jag hem till Kronohagen och tog fram farmisen och Terveysportti. Mamma kom hem och uppdaterade. Allt känns lite bättre nu.

 

Medan vissa krigar med keftriaxon, för jag krig mot bananflugorna med dammsugaren och diskborsten. Vi vinner nog. Förr eller senare.

Fästingar är ena spontana jävlar. De sitter där på grässtrået och kör sitt eget rejs och så KLAMP går någon förbi och PANG hoppar de, utan att tveka.

 

Sen är det ironiskt och jättejobbigt att dom ska smitta folk som är mest oroliga med skit.

 

För tillfället förmår jag inte gå och träna, inte vara hemma. Att läsa känns oöverkomligt jobbigt. Jag vill tröstshoppa, sitta på kaffe, vara hemma hos familjen och gräva ner mej en stund.