hon som

Jag är inne i en fas, en period, där jag tänker annorlunda på framtiden än jag gjort tidigare. På måndag såg jag 18-åriga jag svara på frågan "Var tror du att du är om 20 år". Om det är något som våren lärt mig är det att inget blir som man tror. På frågan idag skulle jag aldrig svara som jag gjorde då. Istället skulle jag utan tvekan svara att jag inte har någon som helst aning. Men att jag förstås hoppas på att jag är nöjd med var jag är i livet. Och om jag inte är det hoppas jag att jag snabbt som attan gör något åt saken.

 

Jag tror allt började med uppståndelsen runt boken Utan och intervjuerna jag såg med Mikaela Sonck. Hon kommer aldrig att få barn. Så har jag följt med serien Barn till varje pris? där folk gång på gång på gång genomgår befruktningsbehandlingar och man får se kvinnor som tar sitt n:te graviditetstest efter Ännu en resa till Danmark. Det här blandas med att urvalsresultaten kommer och jag påminns om Hoppet och Tålamodet och Besvikelsen och Lyckan.

 

Jag tror inte på att alltid vänta sej det sämsta, vara cynisk, inte vänta sig något av livet. Men jag tror på att försöka utveckla metoder, skyddsnät, tänkesätt, som låter mej att vara nöjd, hitta sätt att vara glad åt livet också om det inte riktigt blir som man tänkt sig när man var 16.

 

Jag kanske måste ta en paus med de här vuxenprogrammen och gömma mej i Gossip Girl och sånt en tid framöver.