Om att få sitta i en lekpark
Medan tvättmaskinen gjorde sitt, tog jag Kanusgård i hand och promenerade ner för backen i Kronohagen (sneglade lite åt Anton&Anton, ifall Han med den trevliga utstrålningen råkade vara på jobb. Det var han inte) och mot någon trevlig bänk.
På första bästa bänk satte vi oss, Karl Ove och jag. Bänken råkade finnas i en lekpark (ingen liten trång, en stor med fontän kan man tillägga). Då kom Den lustiga orationella känslan (ni vet den man får i Alko, trots att man är 23 år fyllda och har ID med sig) av att man inte alls borde få vara där. För folk utan barn ska inte sitta på bänkar i lekparker. Och fast jag var iklädd sommarklänning, alldeles nykter, helt tydligt upptagen av en bok, dessutom ung och kvinna (fy, jag vet) kände jag mej totalskyldig och vågade knappt titta på barnen.
Fast de föräldrar som såg mej kanske trodde att jag var gravid. För gravida kvinnor får sitta på bänkar i lekparker. Jag försökte puta lite extra med magen och se sådär strålande ut.
Kommentarer
Trackback
