hon som

Eller GT-midsommar, rökfri midsommar, penismidsommar, onepiecemidsommar, kommittémidsommar och matavundsjuksmidsommar.

 

Kvar efteråt har jag myggbetten, ganska mycket mat, sömnbrist och foton som får mig att skratta ungefär lika mycket som jag gjorde medan jag fotade.

 

På fredag brände både den ena och den andra sig trots solkrämen. Jag blev chef över potatiskommittén och skrubbade potis och (raivo)saltade vattnet. Vi simmade i havet och tog bastupaus på bryggan där jag tog en mental bild av de vackra flickorna på bänken. Vi sjöng Den blomstertid. Vi skålade till mormors födelsedag. Ålandsvitsen blev interaktiv och så mycket bättre. Några av oss ville se soluppgången. Vi trottade en mun full av juustosnäcks, försökte få tyst på en som fick draget i rumpan, gjorde solhälsningen och flafa fläbäde. Någon snusade. Och skrattade. Och sen steg solen.

 

Nästa dag regnade det precis hela dagen, så vi åkte aldrig iväg på den planerade midsommardansen med Odeos (Odeås? Ådeås? Ådeos?). Istället underhöll vi oss med klapplek och plättstek och bastubad. Till och med midsommarstången blev färdig. Vi sjöng ovanliga snaps- och andra visor till middagen. Och höstvisan i en underlig tonart. På kvällen berättades det (sanna) spökhistorier, vi grillade marshmallows över stearinljus och jammade en smula. Talade allvar och gammalt, nytt och lekte en tankelek i 11 sekunder.

 

Voi saakeli vad det var en bra midsommar. Tack vare konceptet. Värdinnan. Vännerna. Äkel kan man få av mycket, men midsommaräkel tror jag inte på.