Det stiger

Idag har jag gått omkring i gröna scrubs, mössa och munskydd och känt mig så jävla viktig, då pöbeln inte vet att jag inte är kirurg påriktigt.
 
Sen tog dagen på kirran slut och jag kände mig lite sorgsen då folk på spårahållplatsen inte tittade på mig med respekt och vördnad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0