Med.kand.
Jag levererade!
Hädanefter lyssnar jag till titeln medicinekandidat Enckell.
Jag har lust att bjuda hela världen på skumpa.
Vi 8
Jag tycker så himla mycket om att efter en bra spexövning stå i dörren ropa hejdå, vi ses imorgon.
Jag tycker så galet mycket om oss alla de här dagarna.
first things first
Det första jag gjorde då jag återfått min telefon var att sätta mig på kaffecentralen, beställa en cappuccino med den mörkare espresson och fylla i en stipendieansökan. Och så en instagram på det. Sen fick jag hurri-morkkis.Hur man tänker när ens telefon är någon annanstans:
Nu får ingen tag på mej. Inte jobbet, inte kompisarna, inte föräldrarna. Jag får inte tag på nån. Hur ska det gå till när jag ska hämta den? Man måst liksom bestämma en tid och en plats och om något skiter sig så skiter det sig. Nu förlorar jag alla mina Wordfeudspel. Tur att jag ännu tar lås på min nätbanksapp. Vad månne det fanns i min e-mail-inbox? Något hemligt? Hur kan jag stänga min anslutning om den trots allt inte hittats utan telefon? Hur ska jag vakna i tid utan väckarklocka? Vågar jag alls gå hemifrån om Hon från Casa försöker kontakta mig på facebook.
Fan fan fan.
Men sångövningen gick i alla fall bra.
dagens outfit
observera stetoskopet som casually sticker upp ur fickan.om jag inte hör av mig nästa vecka så är jag på spexövningar
Idag gick sångövningarna riktigt bra. Om man bortser från nervositeten då vi skulle uppträda för varandra. Jag går omkring och sjunger ju du du du, ju du du du och ricki dicki dii dii.
Dessutom har jag bestämt mig för att mina glasögon är riktigt riktigt snygga.
Nästa vecka blir det igen långa långa dagar alla dagar. Men låt det komma bara. Jag kommer äntligen äntligen att komma iväg och träna igen, har jag på känn.
Spännande tider
Idag på dejten uppdaterades det. Vad händer i ditt liv just nu? Och trots att jag inte hade nya spännande jobb, resor till Tjetjenien och nya hopp om dejter och SMS och kärlek så kände jag mig upprymd över att berätta om mitt nya liv på klinikerna och i spexet. Det är bra. Bara jag kommer igång med träningen igen blir det ännu bättre.
kliniken
Igår va en sån där dag på Kirran då jag plötsligt förstod vad de där raderna "kom spiders och röda händer, kom caput medusae..." handlar om.
Idag har jag kanylerat igen och lyckats bra.
Illa
Igår missade jag min spårvagshållplats då jag spelade Wordfeud allt för intentivt.
Debatten
Jag följer noggrannt med debatten i Husis som handlar om Radio Vegas musikutbud. Jag har svårt att förstå hur någon kan vara så inavlad att hen tror att Svenskfinland är indelat i pop- och rockälskande unga och visälskande gamla.
Annars så finns jag nu på Wordfeud och älskar det.
Hälsningar från sängen
Efter tenten på fredag var jag bara en pöl av lättnad. Nu var det slut. Om inte annat så för den här gången. Läkardagarna var ungefär som förut och nu har jag D-vitamin igen.
På sitsen fick jag sitta med min man och hans 19-åriga kompisar. Efter bara en vecka av spexövningar är vi odrägliga. Allt kan besvaras med en replik.
Igår hade jag något av en sovmorgon, rastade barn i parken, åt en sallad på Torre och blev bjuden på cappuccino av ägaren. I taket lyser stjärnor var riktigt riktigt bra och jag grät mig igenom hela andra akten. Och jag som ska jobba på canceravdelningen i juli.
På Gaijin fick vi trevlig betjäning, galet god mat och champagne. Vi pratade om vad man vill ha i en partner. Min brors lista var längst.
Sen knarkade jag nässpray och sov i nästan tolv timmar.
Idag hade jag min första sånglektion. Det var roligt och nu vill jag ha mer.
Nu är jag flunssig och framför allt ledig och tillåter mig själv att ligga i pyamas och äta chips och titta på TV och läsa skönlitteratur.
Jag har noll koll på nästa vecka. Nada. Men fan heller att jag skulle orka bry mej just nu.
Vissa vet hur man piggar upp.
Idag var jag en bomb på övningarna och hittade en blomma hängandes på min dörr då jag kom hem. En blomma bara för att göra min dag lite bättre.
Födisfiilisen
Med facit i hand och med risk för att låta som världens otacksammaste, så tror jag att jag upplevt min tråkigaste och värsta födelsedag hittills.
Efter att de andra gått på lunch och jag åkt till bibban och satt mig med fysiologin så kände jag min som Lotta på Bråkmakargatan: "Blood på min födelsedag". Och jag var dödstrött och så sjukt arg på mig själv för att jag kände mig så eländig bara för att det var födis.
Men folk grattade, sjöng och kramade och på kvällen kom min syster med donitsar och pratade en stund. Jag åt ett halvt kilo karkki på spexövningarna och pratade med farmor i telefon.
Det blir roligare på lördag. Just nu ska jag bara överleva idag.
Något att öva sig på
Det är lustigt hur vissa genast ser ut som typ ortopeder då de sätter på sig läkarrocken och inneskorna.
...är klar
Jag har förberett mig för spexövningarna genom att koka fyra liter broccolisoppa. Med mandel i. Supergott.
Imorgon börjar vi.
Det nya livet.
Idag har jag börjat kliniken (äntilgen äntligen äntligen), valt att att skippa ögonföreläsningen och sett Seksi-Mikko irl.
handling och konsekvens.
Igår blev den inre jämställdhetsansvariga i mig förbannad, när vi fixade inför styrelsebytarsitsen. Flickorna stod och lagade mat, pojkarna satt i ett hörn och drack öl. Sen gick pojkarna på stekpannsuppdrag vilket tog en halv timme och flickorna passade på att sminka sig under tiden.
Men det blev en rolig sits med god mat, bra diskussioner, lite känsloutbrott och till sist dans på anexet.
Vilket resulterade i att jag idag ligger i pyamas i sängen och läser. Läser spex och småfnissar.
föga tröst.
Jag får fel i huvu av folk som kommenterar mitt läsande på kanditenten med ett "nå men de går säkert bra". Eller "ja, men du hade säkert int läst på allvar de tidigare gångerna som du skrev den". Säkert för att på någo desperat sätt försöka trösta eller nåt. Men faktum är ju att det här ändå är 4e gången jag skriver den här tenten. Och att det inte alls är sagt att det kommer att gå bra.
...tipsar
På Arenan finns för tillfället en förträfflig dokumentär som heter Underbart syndiga böcker och handlar om Harlequine-böcker. Dokumentären börjar med att författaren till 50 sådana böcker, en gammal gubbe med mustach och ölmage, läser ur böckerna, om toppiga bröst och sånt. Man får träffa kvinnor från olika delar av världen som läser dessa böcker regelbundet.
Man får träffa en japanska som är förälskad i sin danslärare. En indiska som hoppas på att återfå sin man som lämnat henne fem år tidigare för en yngre och smalare kvinna. En britt med en man som är något av en junt, men harmlös och visar upp sitt arbetsbälte och som på alla hjärtans dag klär sig i en vit T-skjorta och en påknipsbar slips. Och så en man som kommer upp ur havet som en gud och har antagligen har världens vackraste leednde.
Se den. Om inte annat, så bara tills att den vackra mannen kommer upp ur vattnet.
svettig, hårbomb, full
På nyårsafton skulle vi beskriva varandra med tre ord och jag beskrevs som vuxen.
Med tanke på bilderna som togs senare så var jag nog allt annat än vuxen just den kvällen. Eller snygg för den delen.
Tacka vet jag resten av året.
gemålerna
Jag tycker den här är så sjukt träffande. Jenni är hur söt som helst, kanske en riktig turbokvinna, men saamari, hon har ju bara en min.
Fast det hade Arajärvi kanske också.
stadstransvestit
Jag håller som bäst på med självanalys och funderar på varför det trycker i bröstkorgen och jag blir så fruktansvärt ledsen när någon säger att hen inte tycker om och trivs i Helsingfors. Varför jag tar det så personligt. Men det verkar inte vara riktigt så enkelt som att jag blivit övergiven av min pappa när jag var fem.
Att förlika sig med tanken på att jag inte är tillräklig orsak till att någon ska stanna här är ett framtidsprojekt. Eller att försöka komma på medel med vilka jag skulle klara av saknaden. Just nu ska jag läsa farmakologi.
Du ringer sent
Och säger din lägenhet
Kommer lossna ifrån huset
Krossas emot gatan
Man måste bära
Sin sorg i armarna
Man måste härma dom som orkar
dom som fortsätter ändå
Ingen annan skulle förstå
Och ingen annan skulle gå
En meter för mig
Jag behöver dig
Och säger din lägenhet
Kommer lossna ifrån huset
Krossas emot gatan
Man måste bära
Sin sorg i armarna
Man måste härma dom som orkar
dom som fortsätter ändå
Ingen annan skulle förstå
Och ingen annan skulle gå
En meter för mig
Jag behöver dig
-Jonathan Johansson, Stockholm
hittad på en lista med mellanrum mellan bokstäverna.
Förövrigt har jag minilite abstinens efter Kissie. Mest för att jag vill ha nåt att göra i mina läspauser.
det bästa slutet, den bästa början
Vi korkade skumpan medan vi lagade maten. Avokado med räkor, raclette och parfait. Allt blev gott. Vi tittade i gamla FSS-kalendrar och skrattade åt skriverierna på mina vänner-sidorna. Och fyllde i nya i en ny bok. Vi konstaterade att det nog var alldeles hiskeligt skönt att vi firade just vi. Jag sade vad jag absolut inte skulle göra den kvällen.
När 12-slaget närmade sig tog vi oss in mot stan, så långt vi bara hann, och hann till Riksdagshusets trappor. Där räknade vi ner, skålade och sjöng Finlandia.
Vi behövde inte köa till Adams särskilt länge i regnet. Jag köpte en 9-euros GT och en 0-euros öl. Sen dansade vi. Och jagade. Och dansade och dansade och dansade. Någon blev uttråkad, någon annan det motsatta. Tyskar var helt klart kvällens hit.
Vi gick hem när det stängde. Inte mot Venue. Jag gjorde det jag absolut inte skulle göra.
När jag vaknat åkte jag på morgonmål till Tölö. Jag fick kaffe och smörgås. Och sällskap. Vi blev tre och åt raclette igen, och åt upp parfaiten (oh, parfaiten). Vi funderade över vad folk hette (Jam) och pratade om sweet sweet love. Och allt det där man talar om när man inte har sovit alltför länge och alla är mer eller mindre krapulenta.
Vilket bra nyår hörni. Tack flickor. Ni är mina favoriter.
