hon som

Jag håller som bäst på med självanalys och funderar på varför det trycker i bröstkorgen och jag blir så fruktansvärt ledsen när någon säger att hen inte tycker om och trivs i Helsingfors. Varför jag tar det så personligt. Men det verkar inte vara riktigt så enkelt som att jag blivit övergiven av min pappa när jag var fem.

 

Att förlika sig med tanken på att jag inte är tillräklig orsak till att någon ska stanna här är ett framtidsprojekt. Eller att försöka komma på medel med vilka jag skulle klara av saknaden. Just nu ska jag läsa farmakologi.

 

Du ringer sent
Och säger din lägenhet
Kommer lossna ifrån huset
Krossas emot gatan
Man måste bära
Sin sorg i armarna
Man måste härma dom som orkar
dom som fortsätter ändå

Ingen annan skulle förstå
Och ingen annan skulle gå
En meter för mig
Jag behöver dig

 

-Jonathan Johansson, Stockholm

hittad på en lista med mellanrum mellan bokstäverna.

 

Förövrigt har jag minilite abstinens efter Kissie. Mest för att jag vill ha nåt att göra i mina läspauser.