hon som

Är ungefär som jag väntat mig.

 

Mitt rum har två sängar, ett litet bord, två stolar, en hylla, en fotölj med obestämda fläckar på tyget och ett nattugsbord. Brandalarmet har fallit ner från taket. Golvlampan funkar inte och gardinerna går inte att dra för fönstret. Köket är allt annat än inspirerande och åtta lägenheter delar på en dusch. Det finns inga gemensamma utrymmen och man är mest rädd för att stöta ihop med någon i korridoren.

 

Å sndra sidan så går fönstret att öppna och jag har en termometer utanför det. Jag kan använda den ena sängen som arbetsrum och den andra som sovrum. Om jag får gäster kan de få sova i arbetsrummet. Varmvatten från kran är en betydlig förbättring från början av veckan. Tvättstuga finns i källaren och tvättmaskinerna ser fina ut. Dessutom verkar det inte vara någon hård tävling om dem. Jag har utsikt över havet och en liten sandstrand några hundra meter härifrån. Lämpliga springrutter verkar det inte vara svårt att hitta och cykeln jag fått låna är mommo och ljuvlig.

Förövrigt så kan jag vara mer än nöjd med landevistelsen. Jag är tjock och trind efter vinet, smöret, potatisen (trots länken från helvetet som jag nätt och jämt överlevde i 30 grader. Jag lovade mig själv att aldrig aldrig mer springa för många gånger under den timmen och de 12 minuterna). Påmind om fiskandets härliga och mindre härliga biämnen. Träffat många släktingar, inklusive nya väninnor och fått en alldeles ny en.

 

Det var det, tack för mej.

Medan jag varit på lande har jag än en gång blivit du och ett med naturen och återförenats med den. Dessa djur har jag haft närkontakt med:

 

Svalorna som boar under ett av taken. De har bestämt sig för att inte vara goda grannar.
En padda som jag såg på gården en kväll och som min bror plockade upp. Trög och klumpig jävel.

Daggmaskarna som jag trädde på kroken och grävde efter i komposthögar och blev påmind om hur det känns. Kräligt känns det.

Mörtar och gösar. Cristal Chardonnay, Fjalar och Martha hette mörtarna. Gösarna antitrasslade vi ur nätet, rensade och fileade. Sedan åt vi upp dem.

Mördarmidnattsdjuret. Något stort, obestämt, oräddt, klampande som kom emot mig en natt i skogen så det brakade, när jag inte hade glasögonen på mig. Minst en älg. Påriktigt.

Hägrar. Nej tranor. Nej hägrar. Fast jag tror att det är tranor. Nej vet ni, de e nog hägrar. Eller?
En örn.

En huggis.

Häggspinnmalerna som jag fotade åt en speciellt vän.

En punkki. På mej. Vi har punkkicheck varje kväll och jag tänker alltid punkkiCHECK!

Fåren. Dem pajade jag. Så fina.

 

Nu blir det lite mer stor(större)stad för mig, en månad framöver, och hoppeligen mer mänskor än djur.

 

P och jag startade från stan klockan nio på onsdag. Tre stopp senare stod vi vid färgfästet och fotade UniSet (oldies but goldies).

 

Dagarna innan midsommar (Alltså, alltså SEN, sen när gästerna kommer, alltså tänk) fick jag segla, paddla, baka maltlimpa, sola, läsa, basta och lyssna på naturväktarna. Sen kom gästerna.

 

Midsommarens

Låt: Petter - Början på allt, redan i bilen påväg. Bohemian Åland. Tussi tussi tussi tussilago.

Slagord: Perusmidsommar. Ei saa Pettää. GOOMOOOORROOOON, hördu du du du du. Perus S, se on mun puolue. Jag har aldrig kommit på en spegel.

Midsommarstång: Lite tragisk, men den fanns.

Arbetsuppgift: Potatisen, perus.

Vattentemp: 17-18

Fiilis: Första båtresan över. Att känna att jag för första gången kan sitta med och jamma. Och soluppgången. Pleppo och plättar.

Antifiilis: Allt LA. När allt bara blev för mycket på fredagnatt (fast det efteråt kändes skönt, där jag satt på bryggan med juustosnäcksen). Lördagmorgon. Att se hur trött man kan bli.

Roligaste: Facerapen. Att återse en som kommit hem. Peter08s erektion. Fnissande pojkar andra kvällen.

Godaste: Maltlimpan med laxen. Nypotatisen. Juustosnäcksen när de behövdes som mest. Laitilas äppelcider.

I morse tog tandhygienisten en titt på mina tänder och frågade om jag dricker mycket läsk.

 

Sen stämde jag träff med pappa vid simstadion där han började med att ge mig mitt Kumlingevaccin på en parkbänk. Sen simmade vi 1500 m i precis samma takt och hade jatkot hos mej med Gwyneth Paltrows zucchinipasta och jordgubbar på gården. Bäst som det var hade vi köpt biljetter till Eva Dahlgrens och Bo Kaspers orkesters konsert i augusti.

 

Ikväll ska jag läsa lite adoption, lite skönlitteratur och sedan packa inför sommarens bästa dagar.

Igår blev jag medlockad in i en cykelbutik. Jag fick Akut Panik Måst Vill Ha Nu-begär. Är det här inte ungefär det vackraste ni sett?

 

Är övertygad om att jag skulle bli en lycklig människa, bara jag fick en sån. Plus ett garage då förstås att förvara den i och en livvakt som alltid kunde vakta den på stan.

 

Nåh. Sen när jag börjar joura ni vet.

Sparrisrisotto

Grön sallad med basilika, avokado och rostade solrosfrön

 

Crème brûlée med färska jordgubbar

 

Ekologiskt vitt vin med en kossa på flaskan

Rabarbersaft

 

"Det som vi pratar om här får du sen inte berätta åt pappa"

"Det. Regnar." - Margareta, i spexet Den första skottska resningen.

 

Fast jag gillar det lite. Regn betyder mysdag, vilket betyder att jag sannolikt i nåt skede blir så uttråkad att disken från igår blir en rolig lek och en länk mot Fölisön blir dagens höjdpunkt.

 

Idag har jag letat recept i evigheter. Recept till flickkvällen på tisdag och min och pappas dag om en vecka. Dessutom har jag skrivit lista på vad jag vill äta på midsommar och vilka viner jag vill dricka.

 

Sommaren är till för maten och drycken.

Vi tittade på bröllopet på jobbet, tanterna och jag.

 

Jag fick tårar i ögonen redan innan bruden kommit in då barnen började sjunga. Jag hann tänka guud vad jag är gammal då jag gråter åt sånt här, inna jag mindes var jag var. Då jag såg Chris' gråtfärdig slutade jag tvärt.

 

Lite stela miner och kanske inte så hjärtligt som jag som ville gotta mig i kärlek hade hoppats på. Estelle stal showen, likaså Victoria vars pokka inte riktigt höll under bönen åt Estelles småskratt.

 

Hoppas de är riktigt riktigt kära och lyckliga ikväll.

Jag är desperat sugen efter nya T-skjortor. Lösa modeller i fint material. Helst marinblå. Att ha under läkarrocken sen i juli.

 

Fläder visade sig vara svårare att få tag på än vad jag hade föreställt mig.

 

I maj kunde jag känna mig lätt orolig inför juni utan egentligt jobb och program.

 

Nu, när jag har fått material att plöja mig igenom under sommaren, hittar jag på en massa somrigt att göra. Junis plan tar form:

 

Min fot bestämde sig för att börja bråka. Efter tre veckors träningspaus tyckte den att det var en bra idé att börja göra ont. Men vadfan, jag tänker inte låta bli att gå, för att inte tala om att låta bli att gympa. När jag nu har tid. Och ork. Och vilja. Och alla kilon från våren.

 

Jag kör en ibuprofenkur efter lite självdiagnostik. Och väntar och ser. Som med så mycket annat. Fast med det andra är det skönt att få lite hjälp med diagnostiken.

 

Ja, jag skulle bara meddela att jag imorgon återupptar mitt hälsosamma liv. Nu ska det tränas, ätas bär och drickas mineralvatten.

 

Jag ska skriva sjukjournaler, träffa en handledare och fixa cykeln ännu en gång.

 

Det var på tiden. Idag åt jag åt chips till morgonmål.

Vad gjorde jag den första sommarlovsdagen om inte hade sovmorgon, åkte på studentkalas, åt årets köttranson och världens godaste grillade räkor, fick årets första myggbett och satt i en gungsoffa.

 

Påväg hem i den ljusa natten kom jag på mig själv att gå och gnola på Den blomstertid.