hon som

Medan jag varit på lande har jag än en gång blivit du och ett med naturen och återförenats med den. Dessa djur har jag haft närkontakt med:

 

Svalorna som boar under ett av taken. De har bestämt sig för att inte vara goda grannar.
En padda som jag såg på gården en kväll och som min bror plockade upp. Trög och klumpig jävel.

Daggmaskarna som jag trädde på kroken och grävde efter i komposthögar och blev påmind om hur det känns. Kräligt känns det.

Mörtar och gösar. Cristal Chardonnay, Fjalar och Martha hette mörtarna. Gösarna antitrasslade vi ur nätet, rensade och fileade. Sedan åt vi upp dem.

Mördarmidnattsdjuret. Något stort, obestämt, oräddt, klampande som kom emot mig en natt i skogen så det brakade, när jag inte hade glasögonen på mig. Minst en älg. Påriktigt.

Hägrar. Nej tranor. Nej hägrar. Fast jag tror att det är tranor. Nej vet ni, de e nog hägrar. Eller?
En örn.

En huggis.

Häggspinnmalerna som jag fotade åt en speciellt vän.

En punkki. På mej. Vi har punkkicheck varje kväll och jag tänker alltid punkkiCHECK!

Fåren. Dem pajade jag. Så fina.

 

Nu blir det lite mer stor(större)stad för mig, en månad framöver, och hoppeligen mer mänskor än djur.