Vanlighet igen
Nååh hur gick det??? förstår jag att ni alla tänker.
Jovars. Det var roligt. Galet roligt. Första akten gick sådär för min del. Andra akten gick bättre. Sen när vi sjöng spexfrihetssången kunde jag inte låta bli att knipa lite i mina medspexare av ren ivrighet. Vi skumpaduschade och fixade oss i rekordfart. Var blev den där lilla stunden med skumpaflaskan och chillande? Ute. Ingen glamour, tyvärr.
Årsfestsupén var ingen höjdare för min del, jag var ungefär världens minst representativa mänska. Mot slutet flyttade jag till öppen-piikki-bordet och dansade lite lite. Efterfesten blev som väntat roligare. Motherlover och sånt. Kollegialitet i köket när en etta, en trea och en femma arbetade tillsammans för att få i sig lite silliskarkki. Mera motherlover. Hoppborg. Den kanske bästa massagen jag fått i hela mitt liv (nå uj hörni, int SÅN massage) av en fysioterapeut där hela veckans stressspänningar släppte. Tupplur på en björn på det störigaste stället på hela klubben.
Vaknade till att ett par plastbröst trugades i ansiktet på mig och det fantastiska vädret och sillis. Tröttheten var stor, men det blev bättre längs med dagen. Vi fick mat i massor. En helt oskyldig sittstund vid borgen och svenskar som skulle på "möte" ledde till en smäll i ögat och nu är det blått.
Jag kom hem vid 17tiden och lyckades med nöd och näppe hålla mig vaken till 19.
Idag började endokursen med gruppundervisning på sjukhuset klockan 8.15.
Det känns som att hela spexet aldrig skulle ha hänt. Som att de två senaste månaderna inte var påriktigt. Allt är precis som vanlig och jag har tent på onsdag. Fan.
Kommentarer
Trackback
